”När man ska föda barn är vägen till Västervik alldeles för lång”

Hur mår guldklimpen Elsa?

– Elsa mår väldigt bra, hon är pigg och glad. Hon är en solstråle och oftast nöjd med tillvaron. Hon sover gott, inte hela natten men efter att ha ätit på morgonkvisten somnar vi om och sover en stund till.

Är det er erfarenhet eller är Elsa ert lättaste barn?

– Det är nog en kombination. Lite erfarenhet har man väl fått men Elsa har också två syskon som underhåller henne. Hon är helt klart vårt lättaste barn men vad det beror på vet jag inte. Just nu är hon i en ålder där hon tycker det är roligt med ansikten och smilar upp sig mot alla.

Föddes hon på beräknat datum?

– Nej, det har inget av barnen gjort. Men den här gången borde jag kanske ha fattat att det var på gång, då hade det inte blivit så stressigt. Jag hade haft värkar några dagar tidigare men de gick över och på natten innan hon kom kunde jag inte sova så bra. På morgonen frågade Kalle om han skulle åka till jobbet men så tittade han på mig och konstaterade att han inte skulle till jobbet, han skulle till förlossningen med mig, haha! När man ska föda barn är vägen till Västervik alldeles för lång. Den morgonen snöade det rejält och var många lastbilar på vägen. Det var en jobbig resa och lite stressigt när jag sneglade på klockan och det blev allt tätare mellan värkarna. Men det gick bra och hon föddes på förmiddagen den 15 december.

Vad säger syskonen om att ha fått en lillasyster?

– Linus förstod inte så mycket men Felicia blev glad och har berättat och guidat sin lillebror i hur det är att få ett syskon. Felicia hjälpte till mycket när jag fick Linus och hon hjälper fortfarande till men inte riktigt lika mycket. Både hon och Linus älskar att underhålla henne, prata med henne och kramas och pussas. Det märks att barnen tycker om varandra.

Är det någon skillnad på att ha två eller tre barn?

– Jag tycker nog inte att det är så stor skillnad. Men frågar man Kalle så tycker han nog att det är så. Han tar ju de stora barnen så att jag kan fokusera på Elsa. Jag tycker att den stora skillnaden är att Felicia är så stor nu att hon går i förskoleklass vilket betyder att vi måste iväg till skolan varje dag. Så var det ju inte när hon och Linus var små.

Visste ni att det skulle bli en flicka?

– Nej, vi har inte tagit reda på könet på något av våra barn. Någon spänning måste man ju ha kvar när barnet föds. Men det var kul att det blev en tjej för då får jag användning för alla fina flickkläder.

Hur kom ni fram till namnet?

– Vi hade gjort varsin lista och Lovisa var ett hett alternativ men det passade inte när hon föddes. Lovisa passade fint med syskonens namn, Linus och Felicia, men det passade inte på henne själv. Det blev Elsa istället och det passar perfekt.

Vad heter hon mer än Elsa?

– Linnéa Elsa Serafia Erlandsson. Linnéa är från mig och Serafia från min mammas mormor.

Har ni haft dop eller namngivning?

– Nej, tiden har inte riktigt räckt till men vi ska ha barnvälsignelse framöver.

Hur träffades du och Karl?

– Vi lärde känna varandra genom gemensamma vänner när vi gick på Oscarsgymnasiet och 2007 blev vi tillsammans. Fem år senare gifte vi oss.

Blir det fler barn?

– Haha! Det beror helt och hållet på vem du frågar. Vi vet inte. Vi har tre friska och fantastiska barn och vi får se vad framtiden ger men vi har inte planerat fler barn.

Vad händer i helgen?

– Just nu är vi hos min syster i Linköping. Vi ska på dop när min mans kusinbarn döps och sedan åker vi hem igen. På söndag är det Skogsknytte och Skogsmulle, annars händer det nog inget särskilt.