Variationer på temat anti
Äntligen stod den nya ledaren på podiet. Två dagar av S-kongress har på det hela taget varit en väntan på inriktningsbesked från Magdalena Andersson. I S-självbilden är det visserligen så att det är kongressen som fastställer politiken och ledningen som verkställer den. Folkrörelsechimären hålls vid liv – inte minst omtalades processen bakom partiledarskiftet i termer av öppenhet och dialog – men i själva verket är det partiledaren som pekar ut vägen.
Ett partiledarval är i alla partier förknippat med vissa ritualer.
Men det som också brukar vara något av det rent rituella är att tala om kampen mot arbetslösheten. Det gjorde inte Magdalena Andersson och det ger en aning av partiets kommande inriktning. Hennes egen signum, ekonomiska frågor och arbetsmarknad, tonades ned.
Det enda som i den bemärkelsen påminde om traditionen var att LO-ordföranden Susanna Gideonsson kom upp på scenen med gratulationsblommor efter det att avgående Stefan Löfven överlämnat sin bukett.
Anderssons första prioritering var istället att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen” över skolan, sjukvården och äldreomsorgen – ett besked riktat mot välfärdsföretagen och valfriheten.
Men det är också något av en bakvänd ordning där energin riktas mot driftsformer och företagande och inte mot bildning, kunskap eller lärarnas villkor. Kampen är inte för elevens möjligheter att växa genom kunskap utan mot välfärdsföretagandet som sådant. Det är också en djupt förenklad syn på alternativ som vuxit fram. Nu är det inte enskilda fristående skolor som är problemet utan en hel sektor som döms ut.
Och vad betyder det att den ”demokratiska kontrollen” gått förlorad? Det är en grov överdrift som antyder att verksamheterna blivit en verksamhet utanför politisk kontroll och tillsyn. Skolan, vården och omsorgen är dessutom professionsstyrda verksamheter under demokratisk kontroll, ja, men inte under politiskt direktstyrning.
”Det är en grov överdrift som antyder att verksamheterna blivit en verksamhet utanför politisk kontroll och tillsyn.”
De stora visionerna däremot kommer på klimatområdet där Sveriges ges en nästan messiansk roll som ”ledare av klimatomställningen i världen”.
I det finns en traditionell socialdemokratiskt positiv inställning till näringslivets och industrins inneboende dynamik. Här finns också ett spår av traditionell socialdemokratisk internationalism, fast som en variation på temat. Nu är det inte tredje världens länders befrielse som är Sveriges uppgift utan klimatomställningen. Målet är skyhögt och kan bli något vad löftet Europas lägsta arbetslöshet blev för Löfven. När förhandlingarna pågår i Glasgow ligger det dock politiskt rätt i tiden.
Retoriken blev osedvanligt tuff när den nya partiledaren talade om att ”röka ut” brottsligheten. Än så länge brister de orden i konkretion. Likväl vittnar det om att Andersson inte ämnar släppa frågan till en borgerlig opposition.
Välfärdsfrågorna, vanligen centrala för Socialdemokraterna, får än så länge ett slags ”antitema.” Alternativen ska begränsas. Och jobben, partiets vanligen primära fråga jobben, underordnas en kamp mot näringsliv och företagande. Just de budskapen sticker onekligen ut i ett första tal av en nyvald S-ledare.
