Hetluften lockar fortfarande gammalt flygaress
Han är dessutom den ende pilot från Kalmar flygflottilj, F 12, som har flugit alla flygplanstyper som genom åren var stationerade på F 12 och trots att han fyller 80 år nästa år har han inga planer på att sluta flyga.
- Så länge jag tycker det är kul och jag får för doktorn kommer jag att fortsätta. Och det här är skitkul, säger Stefan Båld.
Han gick visserligen i pension som aktiv fältflygare 1976, men kärleken till flyget är lika stark i dag som det var när han som yngling i mitten av 1940-talet bestämde sig för att söka till flygvapnet.
Stefan Båld tjänstgör i dag som skolchef i Tidaholms flygklubb. Han är även inspektör för Kungliga Svenska Aeroklubben, KSAK. Nu är det så kallade ultralätta flygplan med en maximal startvikt på 450 kilo som fascinerar den förre majoren och chefen för första divisionen, Ludvig röd, på Kalmar flygflottilj, F 12.
Stefan Båld gjorde sin första flygning i Flygvapnet 1947, i ett skolflygplan, SK 25. Karriären i luften gick via det lätta bombflygplanet B 17 och sedan när F 12 blev en ren jaktdivision flög han det första helsvenska jaktplanet J 21 med skjutande propeller.
Propellerklassiker Stefan Båld hann dessutom spaka en annan av propellerflygets klassiker, J 26 Mustang, under tiden på kadettskolan i Uppsala och det jetdrivna J 28 Vampire, under en kort sejour vid F 4 i Östersund.
Förutom ett fyraårigt mellanspel vid F 21 i Luleå på 1960-talet blev Stefan Båld Kalmar och F 12 trogen under sin aktiva tid i flygvapnet.
Succesivt ersattes de äldre jaktplanen av det Saab-byggda J 29 "Flygande tunnan". De första "tunnorna" levererades till flottiljen i Kalmar 1952. I oktober 1958 började leveranserna av jaktversionen av Lansen, J 32 B till F12.
- Jag trivdes bäst med 32:an, men den roligaste var mustangen, säger Stefan Båld.
Stefan Båld kom att tillbringa drygt 1 200 timmar i Lansen innan det var dags för nästa inflygning, på Draken.
- Jag hann med ungefär 115 timmar i Draken. Sedan varvade jag ned med ett par års utlandstjänst i Mellersta Östern innan det var dags för pension, säger han.
Som nybliven pensionär gick Stefan Båld direkt till en befattning som skolchef i Kalmar flygklubb.
- Då var det redan bestämt att F 12 skulle läggas ned, men det passade mig bra att få vara kvar på F12-fältet där jag upplevt så mycket, säger han.
Under 28 år som jaktpilot hinner förstås en hel del hända. Stefan Båld har både roliga och tragiska minnen från sin långa flygarkarriär. Flera av hans nära vänner förolyckades och Stefan Båld var själv nära att gå i backen vid ett par tillfällen, men han har aldrig hoppat fallskärm.
- Det är för farligt. Det är bättre att försöka ta sig ner med flygplanet, säger han.
Flygarbragd En incident som blev mycket omskriven och som resulterade i att Stefan Båld 1958 fick Stockholms-Tidningens guldmedalj och ett stipendium på 1 000 kronor för årets främsta flygarbragd, utspelade sig en majdag 1957 över Kalmarsund.
Dåvarande löjtnanten Stefan Båld flög J 29 i rote med kadetten Rolf Lindgren. Mitt över Kalmarsund flög duon in i en flock sjöorrar. En av fåglarna träffade vindrutan på Stefan Bålds J 29:a. Rutan krossades och fågeln träffade Stefan Båld i ansiktet med sådan kraft att han tappade medvetandet.
- Det var ungefär där bron är i dag, säger han.
När Stefan Båld kvicknade till låg han i 800 kilometer i timman i svag högersväng ner mot Stensö.
- Min första tanke var att hoppa, men när jag såg taket på sjukhuset och dessutom konstaterade att alla instrument visade normala värden tänkte jag om, säger han.
Med höger öga såg Stefan Båld bara ett grått dis och när han sekunden senare upptäckte att högerarmen var uppsliten så benpipan syntes var det helt uteslutet att hoppa.
- Sträckmuskeln var avsliten, men armen var inte helt obrukbar så jag bestämde mig för att försöka landa, säger han.
Stefen Båld vevade tillbaka kabinhuven och lyckades med vänsterhanden plocka bort det mesta av fjädrar och andra rester från fågeln så att han kom åt knappen till landningsstället. Med en brukbar arm och med syn på ett öga lyckades han efter ett par försök sätta ned sin "tunna" på landningsbanan.
Efter operation på Kalmar lasarett och några veckors konvalecens på F 12:s sjukavdelning och lite vila hemma i bostaden, var Stefan Båld ihoplappad och flygsugen igen. Och det var aldrig någon tvekan.
- Nej. Jag ville upp igen så fort som möjligt, säger han.
"Ryker svart" En annan incident, av många, hände också över Kalmarsund. Det var några år innan träffen med sjöorren. Stefan Båld flög en J 21:a och skulle testa motorn.
- Jag hade order att köra motorn på fullvarv i fem minuter, men redan efter ett par minuter så small det till bakom ryggen.
Det visade sig att en vevstake hade gått av och letat sig igenom motorblocket, fortsatt ut genom plåten runt motorn och vidare ner i Kalmarsund.
- Motorn hackade trots allt på så jag fortsatte mot fältet. När jag var på väg in så ropade dom från tornet att det väller vit rök ur din kärra. Sedan kom nästa anrop. "Nu ryker det svart", skrek dom, men det gick bra den gången också, säger Stefan Båld.
Under åren som fältflygare så förolyckades flera av Stefan Bålds kamrater, men en hel del av hans gamla flygarkompisar finns ännu kvar i livet och då och då träffas det gamla gänget.
- Vi som blev officerare 1950 brukar träffas vid jubiléer och festligheter, säger Stefan Båld innan han sätter sig bakom ratten för att köra till Tidaholm, där en elev väntar på att få en lektion i flygandets ädla konst.
Källor: Vingar över Vasaborgen av Gösta Norrbohm och Bertil Skogsberg. Barometern-OT:s bildarkiv, www.halmstad.mil.se, www.flygvapnet.mil.se
