Varning för EU-myterna

Gunnar Hökmark ,
Myter om vilka tokig beslut EU sägs ha fattat sprids regelbundet. Det kan handla om förbud mot lakritspipor, om slutet för hemvirkat eller förbud mot glögg. Dagens M-debattör är orolig för att dessa myter kan påverka förtroendet för det arbete EU utför.
Foto:Johansen, Erik
Myter om vilka tokig beslut EU sägs ha fattat sprids regelbundet. Det kan handla om förbud mot lakritspipor, om slutet för hemvirkat eller förbud mot glögg. Dagens M-debattör är orolig för att dessa myter kan påverka förtroendet för det arbete EU utför.

"EU-myter är farliga, och det är bekymmersamt att de sprids. Det är en medveten strategi från många olika grupper för att undergräva förtroendet för det europeiska samarbetet."

Den Europeiska unionen är viktigare än kanske någonsin. De utmaningar som vi i dag står inför är just den sortens utmaningar som EU skapades för att möta. Men i dessa tider handlar inte sällan den svenska EU-rapporteringen om övernitisk byråkrati eller beslut som tvingas på Sverige från Bryssel. Mer nästan alltid handlar det om rena myter.

“Svensk glögg har hamnat i skottlinjen när EU lanserar ett nytt hårdare regelverk” (SVT 10/10). “EU reglerar grytlappen. (...) Är detta slutet för hemvirkat?” (SDS 7/9). “EU vill förbjuda lakritspipor och chokladcigaretter” (Metro 29/8-13). Det här är tre exempel på myter om den Europeiska unionen som några av Sveriges största tidningar har publicerat de senaste åren. Det går att finna exempel hos samtliga.

EU-myter är farliga, och det är bekymmersamt att de sprids. Det är en medveten strategi från många olika grupper för att undergräva förtroendet för det europeiska samarbetet. Detta görs med hjälp av olika svenska journalister. Nu behöver ett antal saker benas ut.

    Antingen har det handlat om ett förslag från en enskild parlamentariker, vilket kan likställas med att SVT skulle rapporter ”Sverige förbjuder söndagsöppet” efter att Annika Lillemets och Stina Bergströms (MP) skrev en motion till riksdagen med det förslaget 2012. Eller så handlar det om hur Sverige väljer att implementera förordningar. När vi drar saker långt mycket längre än andra EU-länder handlar det inte om att vara ”bäst i klassen”, utan om att svenska myndigheter väljer att göra så och Sveriges riksdag godkänner det. Ett exempel på det var när det tidigare i år talades om att ”EU vill utrota signalkräftan” (AB 28/7).

    Finland har valt att tolka det som att signalkäften inte bör spridas mer och därför inte får planteras in i nya vattendrag, medan svenska Naturvårdsverket gör den hårdaste möjliga regeltolkning för det svenska genomförandet. Det är ett svenskt problem som inte kan läggas på EU.

    EU är världens mest ambitiösa frihandelsområde. Det har varit avgörande för att stärka den europeiska och svenska konkurrenskraften. Det förutsätter att man inför gemensam standard på de varor som fritt ska flöda över gränserna. Det är bra att företag och branscher i Europa inte behöver anpassa sig efter 28 olika länders standard på billyktor, utan har en gemensam. Men det innebär inte att svenska jordgubbar regleras av Bryssel (ytterligare en myt).

    På samma sätt regleras hälsofarliga ämnen lika i EU. Det är viktigt och ett sätt att skydda barn och vuxna mot skadliga produkter. Ibland kan det resultera i att en nationalrätt i ett EU-land riskerar att bli dyrare eller svåråtkomlig. I sådant fall är det upp till den medlemsstaten att begära undantag. Om så görs är det normala att undantag ges.

    De som i slutet av dagen bestämmer vilka EU-regler som antas är Europas stats- och regeringschefer tillsammans med Europaparlamentet. Det vill säga Stefan Löfven, Lars Lokke Rasmussen, Angela Merkel, jag i egenskap av Europaparlamentariker liksom mina kolleger.

    EU är Europas demokratiers sammanslutning för att värna säkerhet och fred, bidra till välstånd och konkurrenskraft och ge Europa en röst i världen. Det är genom EU Sverige kan möta gemensamma utmaningar som klimat, miljö och flyktingtragedier. I sådana tider är det illa när svensk media kritiklöst bidrar till mytbildning som snabbt sprider sig via sociala medier kring det europeiska samarbetet.