Ulf Stark skildrar döden med värme

Till detta ska läggas en förmåga att improvisera och leka med sanningen, samt givetvis list och knipslughet. Begåvad på detta vis lyckas pojken med konststycket att föra sin farfar ända ut i skärgården, till dennes forna hem. Han gör det utan att hans föräldrar eller personalen på det sjukhus där den gamle mannen vistas anar någonting.

Projektet är underhållande och spännande; det backas upp av traktens glade bagare. Alltså är det enbart med vuxna människor Lill-Gottfrid samspelar boken igenom. Det ger hans unga liv en aura av mognad. Titeln ”Rymlingarna” är väl vald. Flykten - eller snarare utflykten - ger historien en episk spänst.

Men detta vore inte en bok av Ulf Stark om den inte också kommunicerade allvarliga livsfrågor. Ytterst handlar den om en gammal människas dödsförberedelse, speglad genom en pojkes upplevelser och tankar.

Att försöka försonas med sjukdom och död är en existentiell prövning för vem som helst. Den tidigare så kraftfulle farfadern ställs inför extra stora svårigheter, då han inte gärna vill kännas vid sin fysiska skröplighet. Lill-Gottfrid känner av denna mentala sårbarhet, trots den äldre släktingens manhaftiga jargong.

Resan till skärgårdshemmet utvecklas till en försoningsfärd, där minnen av den framlidna hustrun konkretiseras i den sköna och bekanta miljön. En burk lingonsylt laddas med vagt subtila övertoner, funderingar över ett liv efter detta väcks.

Ulf Stark ger en stark poetisk lyster åt de mest vardagliga ting. Det är en tendens som Kitty Crowther förstärker i sina milda och djupt mänskliga illustrationer. Att gestalta ett svenskt höstklimat reser inga hinder, trots att hon är född i, bor i och verkar i Belgien.

Det finns all anledning att betrakta Ulf Stark som en av de riktigt stora berättarna för barn. Och skulle det vara så att ingen författare är bättre än sin senaste bok, då har han gått till evigheten genom att sätta punkt med ett riktigt mästerverk.