Samisk historia lyfts av Riksteatern i höst

Flera pärlor har gått förlorade när Riksteaterns chef Dritero Kasapi sjösätter sin första egna repertoar på Riksteatern. På grund av coronapandemin har samtliga av höstens turnéstarter skjutits fram till oktober. Men trots att repertoaren lades före pandemin tycker Kasapi att den känns aktuell.

– Jag tror att den kommer att möta verkligheten under och efter corona på ett bra sätt för den bottnar i väldigt genuina berättelser och i grundförutsättningen som teatern har att berätta en berättelse för en annan person, säger han.

En av de stora satsningarna är Linnea Axelssons Augustprisbelönade "Ædnan", i regi av Malin Stenberg. I samarbete med Giron Sámi Teáhter berättar de om tre generationer samiska kvinnor från tidigt 1900-tal och fram till vår tid.

– Det har varit med någon form av skräckblandad förtjusning och stolthet som vi tog oss an boken, som ju är monumental. Den är 700 sidor och sträcker sig över hela 1900-talet, säger Malin Stenberg, som är imponerad över den kondenserade handlingen.

Sex skådespelare ska gestalta 100 år av samernas moderna historia. De följer en renskötare i början av 1900-talet, hennes dotter, som går i svensk skola och förlorar sitt samiska språk och dotterdottern som blir aktivist. Den unga kvinnan spelas av Lene Cecilia Sparrok, känd för sin roll i Amanda Kernells film "Sameblod".

– Pjäsen rör vid enormt viktiga frågor som skolorna i Sverige tyvärr inte riktigt har lyckats fånga upp. Det är en konstnärlig upplevelse men Linneas berättelse innehåller också enormt viktiga frågor kring språk, identitet och tillhörighet. Det är en berättelse som saknas varje gång man diskuterar rasism i Sverige, säger Malin Stenberg.

Hon beskriver föreställningen som ett slags "allkonstverk" med koreografi och musik – och som en ljudslinga genom pjäsen går ljudupptagningar från 1913, med jojkande kvinnor.

Politisk är också "Bröllopstårtan" av Bekah Brunstetter, där Kajsa Ernst driver ett bröllopsbageri, och ska baka åt sin bästa väns dotters bröllop. Hon blir överlycklig – ända tills hon får höra att bröllopet är samkönat, och hennes konservativa värderingar sätts på prov. I Malin Axelssons "Chefen" är det mellanchefen Jenny som blir utmanad. Hon vill driva igenom storslagna visioner på ett företag men hamnar i märkliga maktspel.

– Den är otroligt intressant i dessa tider då beslut ska tas i tider av förändring och kris. Det är egentligen ett coronatema: hur tar vi beslut i ovisshet? säger Dritero Kasapi.

Han har också lyft in internationella konstnärskap. I specialskrivna "Ravinen" tolkar den palestinske dramatikern Amir Nizar Zuabi till exempel ett litet svenskt samhälle där en grupp arbetare från olika delar av världen lägger fiberkabel i skogen. Maktförhållandena mellan arbetarna, chefen och politikerna nagelfars.

I stå upp-föreställningen "The quest", ett samarbete med belgiska Théâtre National Wallonie, lyfter skådespelaren Cédric Eeckhout livet i ett nationalistiskt Europa.

– Det är en undersökning av vårt förhållningssätt till Europa. Är vi européer eller inte? Det är intressant att undersöka vår position utifrån. Ibland tror vi att vi är oss själva nog här, men corona har visat att vi är en del av ett större sammanhang, säger Dritero Kasapi, som tror att vi kommer att skapa en ny normalitet i pandemins spår.

– Då ska vi uppmärksamma kring vilka premisser vi skapar det nya normala. En förutsättning är att vi återgår till det mänskliga behovet av att dela en historia tillsammans.