Kompetent blues med ”skittexter”

Det här är som jag har förstått det ett hobbyband för de flesta av medlemmarna och det handlar främst om att hålla partyt och tolvtakterna på högvarv. Det är tung bluesrock utan krusiduller, med låtar som känns som om man hört dem i andra versioner förut.

Några spår bryter dock av en del, som lite mer Louisianasvängiga Aim to please och den instrumentala Blues for fallen brothers. Den sistnämnda är en mäktig hyllning till två avlidna bandmedlemmar, Robert ”Strängen” Dahlquist och Mikael Fässberg.

Originalitet i låtmaterialet är det alltså inte så mycket med, men gitarrspelet är på topp med rader av feta riff och kompet bestående av basisten Jerry Prütz och trummisen Per Kohlus lägger en stabil grund.

Men så är det det där med texterna... Jerry Prütz har själv i en intervju beskrivit dem som "riktiga skittexter", och det kryper i mig av alla machosvettiga gamla bluesklychor som obekymrat langas fram.

Fast sådant funkar bättre live, när den brusiga publiken hör nyckelorden, reptilhjärnan kickar in och de kan hojta med i refrängerna.

Jag har en känsla av att det blir ett riktigt gott röj när Cirkus Prütz står på scenen.

<iframe src="https://open.spotify.com/embed/album/1bhWHKBbrp46EhGJFfkx7h" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true" allow="encrypted-media"></iframe>