Klimatdystopiskt tågdrama har svårt att övertyga
Snowpiercer
Dystopisk thriller
Visas på Netflix
Omdöme baserat på samtliga tio avsnitt
2013 släpptes filmen ”Snowpiercer”, i regi av Bong Joon Ho med Chris Evans i huvudrollen. Filmen utspelar sig i en framtid där ett misslyckat klimatexperiment kylt ner jorden till en isbit och därmed dödat allt liv förutom de få som lyckats hinna ombord på Snowpiercer, ett massivt tåg som åker runt runt jordklotet i en svindlande hastighet.
Nya ”Snowpiercer”, som finns i tio avsnitt, utspelar sig sju år efter att tåget börjat rulla. Utanför är temperaturen minus 117 grader, och de drygt 2000 själarna på det 1001 vagnar långa tåget är de sista skärvorna av mänskligheten. De är likt ett biljettsystem uppdelade i olika klasser, där de som betalat mest fått de bästa rummen, och de som lyckades storma det utan att betala är inlåsta längst bak i tåget. Detta öppnar givetvis för en del irritation – och revolutionslusta.
Andre Layton, spelad av Daveed Diggs, är en av dessa så kallade ”tailies” som lever i fullständig misär och planerar ett uppror för att ta över tåget och se till att resurserna delas lika mellan passagerarna. Plötsligt hämtas han dock in av tågets kyliga serviecechef (Jennifer Connelly), som är den enda som har kontakt med tågets allsmäktige ledare, den mystiske WIllford. Det har skett ett mord och hon har fått veta att André jobbat som utredare i sitt tidigare liv. Eftersom ingen trodde att passagerarna skulle börja mörda folk, finns det ingen annan som har kompetensen att lösa fallet. Helt sugen på att ta sig an fallet är han inte, å andra sidan har han absolut inget val i sin situation.
Mordhistorien, som egentligen är ganska meningslös, avklaras på ett par avsnitt och det är här allt börjar spåra ur. Seriens skapare verkar inte riktigt ha vetat var de ville lägga sitt fokus, förutom att de på något sätt ville skildra mänskligheten på väg mot sin avgrund. Det går sådär. Daveed Diggs gör ett helt okej jobb i huvudrollen, men hans karaktär är stelbent tecknad och inte särskilt lätt att tycka om.
Allt är dock inte helt dåligt. Det finns några fina Aniara-blinkningar att glädjas åt här och där och serien erbjuder trots allt några timmars helt ok spänning. Men nästa stora dystopiska drama? Det är inte ”Snowpiercer”.
Sen måste vi snacka om hela tåggrejen. Att ha ett tåg som cirklar jorden, utan att någonsin kunna stanna eftersom all energi hämtas från hastigheten tåget kan hålla, känns sådär hållbart. Vad händer om rälsen går sönder? Tåget kan inte stanna, spåret kan inte lagas, och det borde förr eller senare innebära dödsstöten för samtliga passagerare.
Men uppenbarligen är både tåg och spår av en extremt frosttålig och superstark metall för en säsong två är redan i antågande. Synd att inte serien är tillverkad av samma stål.