Annons

Broderistygn som fäster i hjärtat

I ”Urmodern” uppfinner Åsa Schagerström genren broderi-poesi kring ett ofta sopat-under-mattan-ämne. Rebecka Åhlund får hjärtat krossat men känner ändå hopp.
bokrecension • Publicerad 18 januari 2020
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Åsa Schagerström är redan känd som serietecknare – nu skapar hon genren broderi-poesi.
Åsa Schagerström är redan känd som serietecknare – nu skapar hon genren broderi-poesi.Foto: Sara Appelgren

Urmodern

Broderad poesi

Författare: Åsa Schagerström

Förlag: Syster förlag

”Jag föddes aldrig i mänsklig mening.” Så börjar Urmodern, Åsa Schagerströms fantastiska nya verk som uppfinner genren broderi-poesi. Med moderna, rena och laddade broderier och fullsmockade, korta konstateranden berättar hon om det hon undersökte redan i ”Deras ryggar luktade så gott”. Om emotionell avstängdhet, föräldrar som inte är föräldrar, förtvivlad ensamhet.

Det är inte en ovanlig företeelse – alla familjer är psykotiska som Douglas Coupland skrev – men Schagerström besitter ovanligt mycket insikt och, beundransvärt nog, acceptans. Det minskar inte smärtan men gör den konkret och möjlig att identifiera.

Annons

”Jag har redan berättat för mycket

Ju mer jag förklarar desto närmare knyts jag till dom som sårar mig”

broderar hon, och det lyckas i sin nedkokade exakthet snitta upp varbölderna precis där de kan tömmas. Här finns en nästan ofattbar sårbarhet och ärlighet, kring ett ämne så ursprungligt och smärtsamt att det vore bäst för alla om vi låtsades som ingenting. Och ändå lyckas hon ingjuta hoppfullhet, också.

Läkande tar tid, som broderier, och det är ofta hånat och förbisett, precis som den enorma kunskap och skicklighet kvinnligt handarbete ofta krävt. Jag vill bara säga tack.

Rebecka ÅhlundSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons