Annons

Aktuellt och träffsäkert om samtidens klimatångest

En träffsäker och underhållande skildring av drömmen om ett hållbart liv. Så kan Hanna Landahls senaste roman ”Ljuskällan” beskrivas, anser litteraturkritikern Jimmy Vulovic.
Publicerad 27 mars 2020
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Hanna Landahl är aktuell med roman "Ljuskällan", som handlar om en familj som börjar drömma om en annan livsstil och flyttar till en ekoby.
Hanna Landahl är aktuell med roman "Ljuskällan", som handlar om en familj som börjar drömma om en annan livsstil och flyttar till en ekoby.Foto: Adam Ihse/TT

Ljuskällan

Roman

Författare: Hanna Landahl

Förlag: Polaris

Låt dem skratta. Låt dem gråta. Låt dem vänta. Det var Charles Dickens berömda devis för framgångsrikt och underhållande skönlitterärt skrivande. Och idag glömmer vi nog ofta hur pass skicklig han var på just det. Författaren Hanna Landahl tycks i sin senaste roman ”Ljuskällan” emellertid ha tagit fasta på hans råd. Där finns det nämligen många igenkännande skratt, mycket hopp och lycka, tillsammans med en hel del ledsamhet. Allt är dessutom skickligt förpackat i en framåtsyftande intrig som frambringar nyfikenhet och förväntan hos läsaren.

Anna och Staffan är ett gift par i 40-årsåldern. De har två söner och lever i Göteborg. Staffan har valt att förverkliga sig genom sin karriär som chef på Migrationsverket. De konsumtionsmöjligheter som det högavlönade arbetet skapar åt familjen är både hans morot och piska. Fast han känner sig inte fångad i karriärtillvaron utan trivs tvärtom bra med sitt arbete och med att konstant drömma om ett nytt kök med högglansluckor och en lite nyare bil. Anna, som är barnsjuksköterska, trivs däremot inte med den tillvaron. Hon har drabbats av återkommande depressioner kopplade till stress och klimatångest. Hennes längtan efter en annan tillvaro är stark.

”Beslutet ska visa sig sätta äktenskapet under mycket hård press.”
Annons

Ur Annas dröm om ett annat och mer hållbart liv växer till slut ett avgörande beslut om förändring fram. Det börjar växa då hon av en slump kommer i kontakt med ekobyn Ljuskällan. Särskilt lockande är den kunskap, entusiasm och självtillit som kollektivets grundare Adrian utstrålar. Att han dessutom är väldigt attraktiv gör honom förstås inte mindre lockande. Sakta men säkert växer Annas övertygelse om att den enkla och självhushållande tillvaron i ekobyn är det svar hon länge har sökt. Hon känner glädje och hopp igen. Maken Staffan gläds åt hennes förändring och går därför med på att testa det lantliga livet i kollektivet. Beslutet ska visa sig sätta äktenskapet under mycket hård press.

En författares främsta tillgång är nog att kunna hitta på historier som känns aktuella och angelägna för läsarna. Och jag tycker att Hanna Landahl lyckas väldigt bra med det. Hon fångar träffsäkert vår tid, fångar exempelvis den klimatångest som nog många kan känna igen. Men hon fångar också den självgoda förmyndarmentalitet som minst lika många nog har sett hos världsförbättrande klimat- och hållbarhetsaktivister. Visst, schablonerna är ganska många i personporträtten, som de ju brukar vara i så kallad underhållningslitteratur. Samtidigt så är det väl sällan för att omvälvas av personerna, utan för att just underhållas av dem, som man läser sådana romaner. Och även det lyckas Hanna Landahl bra med.

Jimmy VulovicSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons