"Emån i Småland – vad gör vi för den”

Emå-öringen är unik och genetiskt skild från havsöring i andra svenska vattendrag. Vi har redan gjort en hel del för att förbättra miljön för öringen och andra havsvandrande fiskarter genom att ta bort vandringshinder och förbättra vattenkvalitén – men är det tillräckligt? Kan vi vara nöjda nu?

För att kunna svara på de frågorna behöver vi titta lite närmare på ån. Om vi följer åfåran en bit upp längs ån kommer vi till kraftverket Karlshammar. Kraftverksdammen där utgjorde i cirka 100 år ett vandringshinder för fisken i ån. Här har SÖDRA byggt en fungerande fiskväg förbi verket. I fiskvägen har de placerat en kamera som registrerar och visar all fisk som passerar förbi.

Tack vare den vet vi att 414 vuxna havsöringar vandrade förbi kameran och vidare upp i ån under 2022. Om vi tänker oss att det finns en fyra mil lång leksträcka uppströms kameran kan det vara upp till 200 meter mellan varje lekande par. Det är en katastrofalt dålig siffra och det finns plats för många, många fler.

I dag producerar de lekande öringarna cirka 10 000 yngel som vandrar ut mot Kalmarsund. Det låter mycket, men fler än 90 procent av dem dör under vandringen. Enbart en liten del återvänder till Emån som vuxna för att leka. Om havsöringen hade haft fria vandringsvägar - inga kraftverk eller dammar – vet vi att vi skulle kunna ha en produktion av 100 000 öring-ungar från samma lekområden och betydligt färre öringar skulle dö under vandringen. Kraftverk och andra vandringshinder skapar dessutom problem för många andra fiskarter i ån.

Kan vi göra något – och i så fall vad? Det kan vi, och det är hög tid att verkligen se Emån, Östersjön och fisken som något vi ska vårda. Låt oss öppna fler fungerande vandringsvägar i ån så att vandrande fiskarter kan nå sina lekområden lika enkelt som i forna tider. Förbjud nätfisket längs kusterna där det är grundare än tre meter! Fisk i Östersjön som leker i våra vattendrag är extremt sårbara för nätfiske både före och efter lek.

Vi bör fortsätta att restaurera våtmarker och vattendrag för att återskapa förlorade lekområden. Det är även dags att sluta tråla i Östersjön – eller åtminstone att flytta ut trålgränsen så långt från Sveriges kust som möjligt för att torsk och strömming ska få en chans att återhämta sig.

Idag är antalet havsöringar som söker sig upp i Emån en spillra av vad det en gång varit. Det är lika illa för andra fiskarter längs vår kust. Vi måste kunna göra mer för att återskapa det som har gått förlorat. Alla måste bidra med åtgärder som gynnar återväxten och hållbara fiskbestånd. Det är inte rätt att ohejdat ta upp så mycket fisk vi kan. Man kan ju inte fortsätta att skörda utan tanke på att säkerställa ett framtida fiske. Tänk om vi hade skött jakten eller skogen på samma sätt som vi sköter fisket idag! - Skjut och avverka hur du vill - tänk inte ett ögonblick på återplantering eller vad som ska finnas kvar till nästa generation!

Låt oss nu visa att åtgärder som görs i Emån har betydelse för fisk- och djurliv. Det är för oss självklart att i framtiden ska Smålands pärla – Emån – flyta opåverkad genom landskapet med de fiskarter och den mängd av fisk som en gång fanns. Låt oss visa ett gott exempel som blir till vägledning för fiskevård och naturvård i helas Sverige.

Gustaf Ulfsparres Stiftelse

Per Larsson

Andreas Elfström

Lars-Peter Gustafsson

Charlotte Ulfsparre

Håkan Norling

Lennart Johansson

Mikael Frödin

Kent Håkansson

Heinz Werner Heller

Bodil Liedberg Jönsson

Emelie Hellstedt