"Elektricitet vill vi ha - men inte till vilket pris som helst”
Örnen har gjort sina lovar över hönsgården flera gånger på några år. Välkommen är den inte, men kanske gjorde tuppen sitt till för att bevara arten här i våra skogar. Några örnungar fick ett livgivande skrovmål.
För de finns här, tillsammans med flera andra fåglar, både små söta pippisar och stora rovfåglar. Det sägs att det går ett rovfågelsträck just över skogarna här i Hultsfreds kommun. Ändå från Sibirien kommer de flygande. Så har de gjort i många, många år. Men kommer de att få fortsätta?
Vad händer med fåglarna när skogen viker för vindsnurror högre än Eiffeltornet? När bären de livnär sig på försvinner och ersätts med betongfundament? Kommer de att kunna undvika de hårda slagen av de enorma vingarna?
Vet någon hur många djur som mister livet i våra vindkraftsparker? Vart tar hjortdjuren vägen när maten försvinner? Hur uppfattar alla dessa känsliga djuröron det eviga ljudet? Vinandet och vibrationerna? Våra skogar är faktiskt fulla av djur, stora och små, vi ser dem inte alltid, men de finns där. Det finns de som äter varandra, de som äter insekter, insekter i sin tur äter blod. Systemet är så imponerande, att det inte går att beskriva här.
Vad händer med de insektsätande när insekterna fastnar på de hårda vingar som snurrar och snurrar? Vad händer med luftfuktigheten? Nog vet vi att det som snurrar torkar ut. Sjöar, vattendrag, åker och äng, nog måste de påverkas av en allt torrare luft?
Lampan över köksbordet slocknar plötsligt. Allt blir tyst, kylskåpets surrande upphör, radion tystnar. Strömavbrott! Just nu också!
Eller är det så att man har börjat stänga av elen för oss? Energibristen har kommit till Målilla. Flera av kärnreaktorerna är nerlagda, vattenkraften måste tänka på ålarnas fortplantning, solen har gått i moln.
Men det blåser! Hurra! Det blåser. Tänk, att ha en vindsnurra här utanför fönstret, tänk att få så lättvindig elektricitet till allt här inne i huset. Vilken önskedröm.
I den mjuka skymningen smyger ett rådjur fram till fågelbordet där ute. Småfåglarna flaxar irriterade iväg till närmsta träd och avvaktar.
Vi sitter i det allt tätare mörkret och ser på varandra. Måtte strömmen komma tillbaka snart. Bullar står på jäsning och måste snart gräddas.
Ytterligare ett rådjur kommer via grannens tomt och nosar på fågelbordets läckerheter. Hundarna ligger molokna under köksbordet.
Och så med ens, strömmen är tillbaka. Förtrollningen är bruten, bullarna kommer att gräddas, julbordets fröjder kan lagas till.
Och vi har bestämt oss. Elektricitet vill vi ha, men inte till vilket pris som helst.
Vi säger Nej Tack till Njords vindkraftspark utanför Målilla.
Brita Freudenthal, KD
Sofi Freudenthal, KD.
