Annons
Insändare

Natura 2000 – en nyckel till biologisk mångfald

Det är förvånande att bevarande av djur och natur (det vill säga biologisk mångfald) kan leda till så upprörda känslor som politiker på Öland visar inför ett förslag om Natura 2000. En mer naturlig reaktion hade varit stolthet: vi bor på en ö som har så stora värden att de i ett europeiskt perspektiv bör ges support så att de finns kvar för lång tid.
Replik • Publicerad 20 juli 2022
Detta är en insändare i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Kanske borde politikerna se mer på hur jordbruk och naturvård kan hitta en win-win”, skriver insändarskribenten.
”Kanske borde politikerna se mer på hur jordbruk och naturvård kan hitta en win-win”, skriver insändarskribenten.Foto: Pia Olofsson

I en insändare i Barometern så målar bland annat de socialdemokratiska kommunalråden grovt i svart och vitt. Lantbruket är av godo, naturvården/bevarandet är av ondo. Tyvärr är inte verkligheten så enkel, även om Ilko Corkovic och Matilda Wärenfalk nu tycker sig veta även en hel del om fåglar. Så här säger dom om Natura 2000: ”Det gynnar inte fåglarna som inte kan ha det bättre än de har idag”.

Jag har arbetat med fågelskydd på Öland i snart femtio år, dels i organisationer (ordförande i såväl Ölands som Sveriges Ornitologiska Förening), dels som inventerare av fågelfaunan. Inventeringsarbetet ingår i den nationella miljöövervakningen. Den senaste årsrapporten redovisar trender för ett antal typiska strandängsfåglar på Öland – där utvecklingen är negativ och dyster. Fåglarna kan alltså, i motsats till vad Corkovic och Wärenfalk säger, ha det betydligt bättre. Det är inte svårt att hitta exempel på förlorare: tofsvipa, ejder, gravand, strandskata, havstrut, storspov med flera. Det här är karaktärsarterna för östra Öland. Vart finns till exempel ejderungarna som förr var en så typisk syn längs kusterna?

Annons

Exakt vad som ligger bakom den negativa utvecklingen är svårt att säga, och det har förmodligen en komplex förklaring. Rent generellt kan man dock säga att hoten mot biologisk mångfald i huvudsak härrör från de areella näringarna, det vill säga storskaligt jord- och skogsbruk och ett allt för stort uttag i havet.

Nu är ju jordbruket på Öland mer småskaligt, och betet av djur är på många håll en central faktor för de östra strändernas mångfald, inte minst vad gäller fåglar. Men det är klart att jordbruket också här som på andra platser bidrar till förlusterna. Att det råder en övergödning i Östersjön vet väl också kommunalråd, en stor del i den orsaken är läckage från jordbruket. Att det sker en omfattande besprutning och giftspridning kan heller inte vara okänt. Och kom ihåg att över en kvadratmil (!) öländska våtmarker är utdikade i jordbruksprojekt (en avvattning som fortfarande pågår).

Mycket av den biologiska mångfalden och den rika naturen på Öland är naturligtvis en bidragande orsak till delar av besöksnäringen. Även den direkta skötseln av skyddad natur leder till nya arbetstillfällen.

Kanske borde politikerna se mer på hur jordbruk och naturvård kan hitta en win-win. Att sätta brukande av natur mot naturvård är olyckligt. Båda intressena är högst legitima. För i min och många andras värld är Natura 2000, biologisk mångfald och bevarande lika med en ”levande hand”.

Till sist några rader om S och C:s nattståndna naturvårdssyn. Som ordförande i bland annat Sveriges Ornitologiska Förening träffade jag i olika sammanhang tre olika socialdemokratiska miljöministrar (Anna Lindh, Kjell Larsson och Lena Sommestad). De visade alla ett genuint intresse och engagemang för naturvård. Dom var på naturens sida. En sådan mer progressiv inställning hade man ju önskat också från Ölands socialdemokrater i tider när många vill värna den biologiska mångfalden. (I SAP:s partiprogram står f.ö. att: “Den biologisk mångfalden måste skyddas”. Hoppsan!)

Lars Lindell, fågelkännare

Läs mer om Natura 2000-förslaget:

Annons
Annons
Annons
Annons