En era tar slut för renskötaren
Våren 1995 funderade Stefan Eriksson i Gullaboås på vad han skulle kunna göra för att locka fler kunder till sin däckfirma. Tanken var att arrangera någon form av turistattraktion.
– Från första början ville jag ha hit en känguru, men det fanns redan på en annan plats i Sverige. Då var det kört med den idén, berättar Stefan Eriksson.
En jaktresa till norra delarna av Sverige gjorde dock att däckföretagaren från Småland fick upp ögonen för renar. Efter en hel del planerande kunde han så småningom lansera sitt eget renhägn på tomten hemma bredvid däckverkstaden.
– Det var många som sa att det aldrig skulle fungera att ha renar i Småland. Man hade tydligen försökt både på Öland och i Skåne utan att lyckas, säger Stefan Eriksson som gav sig tusan på att visa belackarna att de hade fel.
– Jag gick in för det till 150 procent. Det gör jag alltid om jag tror på någonting.
Tiden med renarna har varit fylld av upplevelser och intryck. Stefan Eriksson berättar exempelvis om alla de busslaster med turister som har stannat till vid vägkanten för att titta på renarna.
– När vi har fått nya renar har vi ibland haft namntävlingar. Då kunde det komma hundra brev om dagen i brevlådan, säger han vidare.
För en vecka sedan tog historien om Stefan Eriksson och hans renar en ny vändning. Då hittade han nämligen renen Iren död i hägnet.
– Det var den sista renen som fanns kvar. Nu kommer jag att ta ett uppehåll på fyra–fem år innan jag eventuellt skaffar nya renar, säger han.
En bidragande orsak till att den populära turistattraktionen nu tar ett uppehåll är brist på tid.
– När jag började med renarna hade jag mer tid än vad jag har i dag. Det krävs mycket tid för att tämja en ren, fortsätter Stefan Eriksson.
Framöver hoppas nu den forne renskötaren kunna lägga mycket tid på dottern Maia Telen och hennes framgångsrika karriär som skytt.
– Det blir många resor över hela Sverige. säger däckprofilen från Gullaboås.
