I eftermiddag avgörs rugbykampen både på planen och på läktaren. Linus Hedh är hejaklacksledare för Jenny Nyström- och Stagnelius-skolan och Emma Wästanfors leder Lars Kaggklacken. "Ju högre de skriker, desto högre skriker vi", säger Linus Hedh.
Skolrugby 2008-11-27 | Uppdaterad 2008-11-27
Trycket på läktaren är nyckeln till succé. Det är skolornas hejaklacksledare överens om.
– Vi ska skrika ramsor så att publiken går igång. Alla ska sjunga med. Det blir en psykologisk grej, alla blir anonyma personer som rycks med av stämningen, säger Linus Hedh, hejaklacksledare för Jenny Nyström- och Stagnelius-skolan.
Kampen är alltid hård i rugbymatcherna. Hejaklackernas roll är att öka trycket på läktaren och förstärka publikens samhörighet med skolorna. De skriker ramsor, dansar och jublar. Inget sker i turordning, så det gäller att överrösta motståndarklacken. Där har Lars Kagg-klacken en fördel med sina 14 deltagare mot motståndarnas sju stycken.
– Kagg har dessutom fler ramsor. Vi är bättre och mer samkörda i år än förra året, säger Emma Wästanfors som leder Lars Kagg-skolans klack.
Linus Hedh kontrar med att Jenny/Stagg-ramsorna är mer effektiva och mindre avancerade.
– Det är enklare för publiken att hänga med i våra ramsor. Det är en klar fördel. Och ju högre de skriker, desto högre skriker vi.
Ramsorna har fått kritik för fraser som "puderluder" och "dieselbögar – den senare en drift med fordonsprogrammet på Lars Kagg-skolan. Linus Hedh menar att de inte pekar ut vissa individer utan att poängen är att driva med skolorna.
– De är ganska sarkastiska men ska först och främst spegla rivaliteten mellan skolorna. Ramsorna är viktiga för att publiken ska känna samhörighet och gemenskap med lagen, säger han.
Just skolpatroitismen har alltid haft ett större fäste hos Lars Kagg-skolan än hos motståndarna – mycket tack vare att de bara representerar sin egen skola. Jenny Nyström- och Stagneliusskolan tävlar tillsammans. Sammanhållningen har dock inte påverkat de senaste årens resultat. Speciellt inte på killsidan. Lars Kagg-skolans killar har förlorat fem år i rad. På tjejsidan har det varit jämnare.
– Men det här året hoppas vi på en jämn kamp i båda matcherna. Om vi ligger under så är det ännu viktigare för oss i klacken att verkligen peppa och stötta spelarna, säger Emma Wästanfors.
Allt för stämningens skull – som båda vill förbättra i år. Utan jubel och engagemang från publiken, ingen succé.
– I år vill vi ha ännu större respons från läktaren. Förra året satt alla ner för mycket. Men nu ska vi skrika "Ställ er upp" och ibland peka ut vissa personer som sitter ner, säger Emma Wästanfors.
– Det kan alltid bli bättre. Det är viktigt att vi sätter tonen redan under inmarschen, säger Linus Hedh.
Klockan 16 i eftermiddag tågar lagen in i sporthallen. Först några timmar senare vet vi vem som skrek högst.
Hoppas det leder "läktarmatchen". ;-)
Lars Kaggskolan har alltid vunnit läktarmatchen, i år lär det inte bli något undantag heller. Go Kagg!
Men dom har aldrig vunnit matchen!
KROSSA KAGG!!!
Säger ni det? Tycker att läktarna började tömmas förra året... Och det var inte ett dugg muntert på läktarna, vilket säkert var pga av resultatet men den läktarkampen gick till stagg
Trippelseger för Kagg i år! Tjejerna, Killarna och läktarslaget. Riktigt bra jobbat av både spelare och publik. Länge leve teknisk!
Ronja Koepke avslutade sina studier på Linnéuniversitetet i Kalmar 2010. Efter att ha läst programmet Journalistik och Medieproduktion flyttade hon till Stockholm för att pröva på livet som frilansare inom tv, både framför och bakom kameran. Följ hennes vardag med auditions, livets funderingar och planer på att plugga till skådespelerska i New York.
ronja.koepke@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Daniel Bogefors
daniel.bogefors@barometern.se
Telefon: 0480-592 44









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA