Studieliv 2010-02-22 | Uppdaterad 2010-02-22
8 000 medlemmar idag, men hur blir det till sommaren? Avskaffandet av kårobligatoriet kan slå hårt mot studentinflytande och föreningens ekonomi.
Den första juli i år avskaffas kårobligatoriet. Det blir dödsstöten för kollektivanslutningen till kårföreningar hos universitet och högskolor.
– Vi vill egentligen inte ha tvångsanslutna medlemmar, så långt är vi för lagändringen, men vi har ju en verklighet att tänka på också, säger Charlie Bjurström kårordförande på Linnéuniversitetet.
Ungefär samtidigt som hon valdes till ordförande i somras tog riksdagen beslutet att avskaffa obligatoriet. Det innebär att studenter i Kalmar får välja själv om de vill betala 540 kronor i årlig avgift eller inte. Hur många av de uppskattningsvis 8 000 medlemmarna kommer att vara kvar i kåren efter sommaren vet ingen.
– Nej, delvis handlar det väl om bra vi lyckas förklara vad vi gör och hur viktigt det är med studentinflytande, säger Charlie Bjurström.
Studentkåren är kanske för många intimt förknippad med studiesocial verksamhet eller enklare uttryckt: festarrangemang. Men uppgifterna sträcker sig betydligt längre än.
– Vi kvalitetssäkrar utbildningar, vi har representation i styrelsen och hjälper våra medlemmar med exempelvis bostäder, säger Charlie Bjurström.
Nästan alla intäkter till kåren är kåravgifter. Festverksamheten går plus minus noll så det som bär hela föreningen är just medlemsavgifter. Totalt handlar det om ungefär tre miljoner kronor. Och frågan är nu hur mycket av dessa kan kåren rädda till sin verksamhet.
– Jag tror inte vi kan ta lika hög kåravgift som tidigare och medlemmar kommer att bli färre. Så vi för dialog med både Kalmar kommun och Linnéuniversitetet om olika lösningar, säger kårordförande.
En av de dyraste kostnadsposterna är Kårhuset på Sveaplan som kostar en miljon kronor om året. Här för kåren diskussioner med kultur- och fritidsförvaltningen om inte de på något sätt samsas om lokalen. Den gamla posten ligger mitt i det nya kulturstråk som man skissar på. När det gäller bidrag från Linnéuniversitetet är det inte lika okomplicerat.
– Det är ju deras verksamhet vi ska bevaka. Det är kanske lite märkligt att då få pengar från dem, säger Charlie Bjurström.
Studentkåren torde vara en av kommunens största ideella föreningar sett till aktiva medlemmar. Utan kårobligatoriet borde det därmed vara självklart att kommunen på ett kraftfullt sätt stöttar dess mycket viktiga verksamhet. Om en procent av medlemmarna trivs så bra i stan att de dessutom stannar efter de tagit examen så kommer man att tjäna tillbaka pengarna med råge.
Studentkåren och dess medlemmar viktiga för kommunen, inte minst dess medlemmar under deras studietid. Ett stort antal av studenterna kommer utifrån och drar under sin studietid in stora pengar till Kalmar kommuns näringsliv och kommun. Ett snabbt överslag ger att varje student i snitt drar in cirka 8000 kr/månad, pengar som i stort sett till sin helhet spenderas inom kommunen. Därför, inte bara kommunen torde ha ett stort intresse att i högre grad stödja studentkåren utan även kollektivt borde kommunens näringsliv ha detta.
Bort med sådana tvångsavgifter. Vill man vara med i föreningen betalar man sin årsavgift, vill man inte vara med slipper man betala. Så är saken biff.
Tvång är inte alltid av ondo, utan en signal som kan få oss att inse att vi ingår i ett större sammanhang. Väljer vi att vara medborgare i Sverige måste vi betala skatt och kungaapanage vare sig vi vill det eller inte, har vi bil måste vi betala bilförsäkring även om vi kör som en gud, köper vi en bostadsrätt måste vi bli medlemmar i brf-föreningen och så vidare. Tvångsavgifter är inte sällan ett uttryck för en insikt om att en del problem är av kollektiv art och inte kan lösas nöjaktigt av den enskilde. När jag flyttade till en annan ort för att studera var jag glad att det fanns ett utbyggt socialt nät av studentkårer och nationer; att betala en avgift till dem var ett litet pris för något man fick mycket tillbaka av.
under alla år har kårerna påstått hur fantastiskt bra dom är för studenter och vilket otroligt serviceutbud studenterna får för tvångsavgiften. alltså kan det väl inte bli så svårt att få nästan alla studenter att betala frivilligt. eller hur?
Bra att tvångsavgiten försvinner nu när Lambda inte är en egen kår. Valet blir ju lätt nu att inte betala massa pengar man ändå inte får värde av, stora kåren enda intresse av oss på sjöfart är ju bara dom pengar dom kan pressa ur, sen struntar dom fullständigt i oss. Finner det för övrigt helt fel att man ska ta "paus" i utbildningen för att vara styrelseproffs i en studentkår.
Vad är felet med att ta en paus i sina studier för att testa något annat? Det ser ju inte direkt illa ut i CV:et heller.
Jag är oerhört glad över att obligatoriet försvinner. De hundralappar jag nu sparar behövs; vi lever i nöd! Öppna ögonen Svensson; de som ska bli chefer på era jobb svälter under sin studietid!
Jag vaknar sällan efter 11 varje dag. Jag ser det som en plikt att stiga upp i god tid nämligen. Efter det har jag föreläsning, kanske var tredje dag; och inför dem ska vi läsa i våra böcker. Hur hinner vi med detta? Jag vet inte, för dygnets timmar räcker inte till!
Trots denna press och tidshets får vi inte ut ynka 8000 kr i månaden. Utan det ligger ett par hundra under! Vad får man för typ 7000 idag? Ett par schyssta brallor och en okej utekväll ungefär. Så ser det ut för mig och många andra studenter. Ett bar byxor och en utekväll; det är vad våra pengar räcker till.
Ge oss mera pengar! Höj bidragen radikalt! Ska man orka prestera i detta orimliga tempo krävs det resurser så man har råd att träffa vänner på krogen åtminstone 2-3 gånger i veckan och någon gång på helgen. Idag har man knappt råd med 3 gånger på HELA veckan!
"Vad är felet med att ta en paus i sina studier för att testa något annat? Det ser ju inte direkt illa ut i CV:et heller"
För att arbetslivet är för krävande tycker jag!! Hade praktik en gång på en bensinmack, fick jobba VARJE dag (!) ungefär mellan 10.00-13.00... Det är väl likadant i arbetslivet då. Vad är det att man har att se framemot egentligen?
Jag har ingenting emot att arbeta, givetvis inte. Men inte för mycket som ett par timmar varje dag. Jag är rädd för min framtid. För mina barns framtid. Det är inte normalt att jobba mer än 2-3 timmar per dag.
Hatten av för de som lyckades driva igenom ett avskaffande av den kommunistiska (läs obligatoriska) kåravgiften.
Med två år bakom mig på Kalmar Högskolan så har jag nu betalat drygt tusen kronor till en SKIT KÅR som inte har gjort ett dyft för mig.
Ronja Koepke avslutade sina studier på Linnéuniversitetet i Kalmar 2010. Efter att ha läst programmet Journalistik och Medieproduktion flyttade hon till Stockholm för att pröva på livet som frilansare inom tv, både framför och bakom kameran. Följ hennes vardag med auditions, livets funderingar och planer på att plugga till skådespelerska i New York.
ronja.koepke@barometern.se
Telefon: 0480-591 00
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Daniel Bogefors
daniel.bogefors@barometern.se
Telefon: 0480-592 44









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA