• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Daniel Svensson1973 gjorde Peter Tidäng sitt första SM som ledare. "Det bli nog svårt att sluta med det här. Det är som ett gift", säger han.

OT på sim-SM

Peter Tidäng: "Drivkraften är kärleken till idrotten"

OT-sporten 2009-07-03 | Uppdaterad 2009-07-03

Foto: Daniel Svensson

BILDSPEL

• Sim-SM i Linköping

LUFTEN DARRAR. Kvicksilvret har passerat 30 gradersstrecket och Linköpings slitna simanläggning. Tinnerbäcksbadet, som har renoverats lagom till tävlingarna och går i någon slags grekisk bygganda, bokstavligen badar i sol. Andra dagen av sim-SM ska just börja och vi får platserna mellan Emma Igelström och Hans Chrunak på pressläktaren.
– Det är inte klokt vad varmt det är, säger Chrunak och tar en klunk ur vattenflaskan.
I det klorerade vattnet tio bänkrader ner är Hultsfreds Malin Ericsson först ut av de lokala simmarna. Hon gör ett godkänt lopp och ”Smålandsläktaren” jublar.
– Vi i Smålandsklubbarna brukar alltid försöka sitta tillsammans på SM. Det är bra go och vi peppar varandra hela tiden, säger Hultsfreds tränare Peter Tidäng.

HAN VET VAD han pratar om. Redan 1973 var han med som ledare på sitt första SM. Bortsett från några år i FN:s tjänst så har han, främst som Oskarshamns SS-tränare, blivit en institution på SM-arenorna.
– Sedan 1985 tror jag inte att jag missat något mästerskap, tre om året. Det är ju inte klokt egentligen, men det blir som ett gift. Simmarna är lite som orienterarna – en enda stor familj. I bassängen är alla konkurrenter, när de kommer upp är de kompisar. Jag gillar det, säger Peter Tidäng, samtidigt som supertalangen Linus Junefelt kommer fram och hälsar.
– Det blir ju så där, man känner ju varenda kotte. Även om det kommer nya tränare och simmare hela tiden så är det ändå bra sammanhållning. Den av ”stjärnorna” jag har bäst kontakt med är nog Emma Igelström, jag tränade henne en del när hon var yngre.
Plötsligt rycker det till i Tidäng.
Han tittar på klockan genom spegelglaset i pilotglasögonen.
– Nä, nu måste jag sticka. Det är dags, säger han och hastar ner till Smålandsläktaren.
Det är Hultsfreds Las Vegasbaserade sprintess Tomas Andolfsson som ska simma försök på 50 fritt. Dagen före missade han finalen på 50 fjäril sedan dräkten spruckit och den, på Tidängspråk, ”hängt som en sopsäck” under loppet.

DEN HÄR GÅNGEN går det bättre. Andolfsson tar sig till final som femma. Visserligen sju tiondelar efter Stefan Nystrand, men bara 14 hundradelar från bronsplatsen.
– Det var skönt. Jag var lite osäker på formen, säger en strålande glad Andolfsson.
Till vardags tränar han 16 pass i veckan – tio simpass, tre på gymmet och tre i löparspåret – hemma i Las Vegas.
– Jag har gått där i tre år nu och det är först nu det börjar ge ordentligt resultat. Tidigare har jag inte riktigt klarat av träningen.
Hur stort är ett SM för dig?
– Det är stort. Samtidigt går mycket på rutin nu när man varit med några gånger, säger han innan han beger sig till hotellet för att sova, kolla på film och ladda inför kvällens final.
Du är 22 nu och på gränsen till den yppersta Sverigeeliten – hur långt fram i tiden tittar du?
– Jag kommer simma hela livet – sedan får vi se på vilken nivå...haha. Nej, men ett definitivt mål är att slå mig in i landslaget. Jag hade otroligt roligt när jag var med i juniorlandslaget.
Under intervjun passerar både Lars Frölander och Therese Alshammar. Stefan Nystrand kommer till och med fram och några ord med Andolfsson.
– Jag kan inte säga att jag känner dem, dessutom tenderar det att de allra bästa och mest kända umgås mest med varandra. Generellt har jag väldigt mycket vänner inom simningen. Jag är öppen och social och har alltid ”tvingats” söka mig till andra klubbar eftersom jag alltid varit i princip ensam i Hultsfred.
Richard Wirzén, Oskarshamns SS-talangen, är inne på samma linje vad det gäller ”stjärnorna”.
– Det är klart att det var stort första gångerna man var med på SM och såg alla kända namn. Det var en upplevelse, men man vänjer sig och vet sin plats. Jag stör inte dem, precis som jag inte vill bli störd av någon som är yngre i min klubb, säger Kristdalasonen som i augusti flyttar till Uddevalla för att gå simgymnasiet.
EN NORMAL VECKA tränar han åtta pass och det mesta i livet handlar om simning. Men att han skulle behöva offra något annat håller han inte med om.
– Det där är en jargong man alltid hör. Men jag offrar inget. Jag älskar simning och det måste man göra för att hålla på. Och sådana här fantastiska dagar är det ju värt allt slit, säger han och slår ut med handen över den soldränkta anläggningen, som ligger alldeles intill en konstgjord badsjö i centrala Linköping.
Niklas Gustafsson är sist ut på förmiddagspasset av de lokala simmarna. Eller lokal och lokal. I samband med SM debuterar han för sin nya klubb, Uddevalla. Han SM-debuterade redan 2004 och nyhetens behag är borta sedan länge.
– Första åren var man ju överlycklig bara över att få simma något försök eller så, nu är det inte så speciellt längre. Samtidigt är det naturligtvis en av årets största tävlingar, säger Niklas Gustafsson där vi sitter i grässlänten och tittar ut över SM-anläggningen.
Lars Frölander dyker i vattnet ännu en gång. Den gamle OS-mästaren har gjort oräkneliga SM-starter och det här lagkappsförsöket är inget annat än ett lopp i mängden.
För Peter Tidäng är det visserligen ett mästerskap i mängden. Men slentrian kommer det aldrig bli.
– Det blir nog svårt att sluta med det här. Drivkraften är kärleken till idrotten, till simningen och att få jobba med ungdomar. Jag har skaffat oerhört mycket vänner inom simningen och älskar det här livet. Jag hoppas att jag fortfarande är med när det drar ihop sig till SM om tio år.

Christian Gustafsson
christian.gustafsson@ot.se
Telefon: 0491-575 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: