10:e plats – Han levde på sin urkraft

Under andra halvan av debutsäsongen var han ordinarie och blev matchhjälte som tvåmålsskytt i bortamatchen mot IFK Norrköping.

Sunesson axlade efter hand lite av det tomrum som Jan-Åke Lundberg lämnade efter sig i takt med alla hans skador. Som spelare var emellertid Sunesson delvis en annan typ – han var snabbare i steget och hade en stor tillgång med sin genombrottskraft på egen hand.

När KFF ramlade ur allsvenskan 1982 lämnade han Kalmar och skrev på för Malmö FF. Där blev han också landslagsman. Tolv landskamper under 1983 och 1984 gjorde han – bland annat gjorde han ett av målen i den klassiska 3–0-segern borta mot Italien i EM-kvalet 1983.

Året efter blev han proffs i Lausanne innan han kom tillbaka till allsvenskan och Djurgården 1986. Där blev han dock snabbt svårt korsbandsskadad och tvingades genomgå fyra operationer. Det blev vändpunkten i karriären.

Sunesson gjorde visserligen allsvensk comeback i Hammarby och gjorde en halvt misslyckad proffssejour i Portugal innan karriären tog slut 1992.

Som spelare levde Thomas mycket på kraft i allt han gjorde. Lagom småful och ofta med distinkta skott och nickar. Han var kompetent både med huvudet och med fötterna. Hans begränsning var möjligen tekniken och spelsinnet.

Thomas Sunesson spelade 101 allsvenska matcher för KFF och gjorde 17 mål mellan 1978 och 1982.

I morgon : Motståndarna hatade honom.