Sport

Paulsson: "Vi skulle in i kaklet"

Råå (Sportens utsände) Artikeln publicerades
16 år efter den allsvenska biljetten minns Johan Paulsson tillbaka på tiden i Kalmar. Nu bor han utanför Helsingborg.
Foto:Daniel Bogefors
16 år efter den allsvenska biljetten minns Johan Paulsson tillbaka på tiden i Kalmar. Nu bor han utanför Helsingborg.

Efter succén i Örebro SK hade han hemlängtan. Då var det Kalmar som skåningen saknade.

– Jag har Kalmar att tacka för allt i min fotbollskarriär, säger Johan Paulsson.

16 år har passerat sedan Johan Paulsson klev ut från omklädningsrummet under Fredriksskans södra läktare för sista gången och tog farväl av spelare och ledare. Den lockigt blonda frisyren har med årens försyn tunnats ut men annars är han sig lik. Nu hittar vi yttermittfältaren, ja vi får fortfarande kalla honom det, en utspark från sanddynorna vid vackra Råå Vallar och drygt fem kilometer söder om Helsingborgs centrum. Paulsson stressar från arbetet som musiklärare till intervjun och medan Sportens utsände inväntar huvudpersonen undrar sönerna lite försynt varför en journalist rest tre och en halv timme enkel resa för att intervjua deras pappa. Äldste grabben Sigge, tolv år, föddes under Paulssons sista säsong som professionell fotbollsspelare i norska Bryne.

– Nä, det är inget som vi pratar speciellt mycket om, säger Johan Paulsson med ett leende, när han kommer hem från arbetet.

Soffan är platsen för samtalet, men dialogen för oss tillbaka 23 år. Till Kalmar. Till 1993. Det var första gången Paulsson hade beslutat sig för att lägga av med fotbollen - blott 22 år gammal.

– Jag hade slutat i Helsingborgs IF då jag hade tufft att platsa där. Därför hade jag bestämt mig för att satsa på en civil karriär. Jag flyttade till Kalmar för att börja på lärarhögskolan. På något sätt fick KFF reda på det och jag åkte dit för att träna med dem. Sedan löste dem mig från HIF, säger Johan Paulsson.

– Jag trivdes fantastiskt bra direkt. Jag var inte van vid den mentaliteten som var i Kalmar. Det var mycket tuffare i HIF. I Kalmar var det som en enda go familj. Alla var trevliga och tillmötesgående. En helt annan jargong än vad jag var van vid.

Johan Paulsson blev direkt en nyckelfigur i Kalmar FF och 1994 nickade han in avgörande 1–0 borta mot tabellettan Örgryte, vilket skickade Kalmar FF till allsvenskt kval mot Hammarby där KFF sedan föll.

– Vi var ett gäng bondpojkar som kom till Söderstadion och det var ett djävulskt liv på läktaren, minns Paulsson.

– Vi var oerhört imponerade. Har man inte spelat på Söderstadion kan man inte förstå det. Det var ett magiskt tryck. Vi blev lite hjärntvättade av alla sångerna så jag vet att några satt och sjöng de sångerna på vägen hem. Vi borde ha varit deprimerade men det var vi inte.

Åren som följde blev inte lika roliga och 1996 trillade KFF ur division 1, motsvarande superettan, och fick börja om i fotbollstvåan. Det var andra gången som Johan Paulsson la av med fotbollen. Studierna skulle avslutas och tanken var att flytta hem till Helsingborg till sommaren.

– 1997 gick jag och tittade på mitt gamla lag. Under slutet av vårsäsongen vet jag att Kjell Nyberg (dåvarande tränare) ringde och ville att jag skulle köra hösten. Då var jag jättesugen på att spela igen. Jag hade också bestämt mig att jag inte skulle flytta från Kalmar. Jag hade allt där. Då började jag igen.

På två säsonger gick Kalmar FF sedan från division 2 till allsvenskan. Paulsson berättar om en stark grupp, utan stjärnor som var oerhört målmedveten. Ur minnet drar han fram en historia som ringar in gruppens kravbild. I sista omgången 1997 hade KFF sedan länge säkrat avancemanget och ledde med 5–0 borta mot Grimsås. Regnet vräkte ner samtidigt som vinden piskade. I slutet fick hemmalaget en frispark.

– Petter Wastå skrek "Johan hem i muren". Jag tänkte "va fan, vi leder med 5–0". Sedan har de en mittback som tar sats och jag tänker att han kommer att träffa mig, berättar Paulsson samtidigt som han reser sig upp för att visa händelseförloppet.

– Han drar på kanonkulan rakt emot mig, jag vrider mig på något sätt och nog fan går bollen under mig och det blir 5–1. Jag fick en sådan kollektiv utskällning. Efter har jag tänkt på det att det var helt rätt att skälla på mig. Vad var det för stil? Det förklarar lite den mentaliteten som fanns i laget. Vi skulle in i kaklet.

1999 blev Paulsson allsvensk för första gången och producerade direkt sju allsvenska mål där de två fullträffarna i 4–1-segern över Hammarby inför 10 000 åskådare på Fredriksskans är något som etsat sig fast bäst hos KFF-supportrarna. Men när Kalmar FF trillade ur allsvenskan samma år lämnade Paulsson föreningen för Örebro SK. 2001 upplevde han en fantastisk säsong och slutade på 13 mål.

– Nu har jag slutat gräma mig men inför sista omgången ledde jag faktiskt skytteligan i allsvenskan. Men sedan gjorde Stefan Selakovic och Andreas Hermansson två-tre mål var i sista omgången så jag blev trea till slut.

Vid säsongen slut stod Paulsson vid ett vägval. 31 år gammal, med en stark säsong i ryggen, fanns chansen att flytta utomlands men samtidigt längtade han hem - till Kalmar. Valet föll på norska Bryne. Där skulle också karriärens tyngsta tid komma.

– I efterhand blev det kanske inte så lyckat men jag ångrar det inte även om jag inte skulle göra det igen. Det var en miljö som var betydligt tuffare. Klimatet var hårdare. Massmedia var oerhört tuff. Hade du gjort en dålig match fick du verkligen höra det. Sedan var det en oerhört egoistisk inställning. Jag var värvad som målgörare men fick inte spela en enda sekund i anfallet.

Redan efter ett år bad Paulsson om att få bryta kontraktet men det blev kalla handen.

– Inför andra säsongen, på ett läger i Spanien, gick en ljumskmuskel av så jag var praktiskt taget skadad under hela andra året. Det var tufft mentalt. Det blev ingen lyckad sejour. Samtidigt presterade jag inte heller.

Karriären tog slut efter det. Han hade träffat flickvännen Helén som var från Helsingborg och paret hade fått sitt första barn.

– Då blev det naturliga att flytta hem till Helsingborg och avsluta karriären.

Paulsson började sedan spela fotboll i Ödåkra IF där han blev mittback och senare spelande tränare. Han har också hunnit med att träna Råå IF i fotbollstrean där han lyckades locka Henrik Larsson att spela en match, plus Eskilsminne i division 2. Sedan några år tillbaka är han tränare för sönernas handbollslag.

Under intervjun återkommer Paulsson fler gånger till hur tacksam han är mot Kalmar FF och alla människor i föreningen.

– Jag längtar inte tillbaka till Kalmar men jag saknar tiden där. Det var en supertrevlig del av mitt liv. Jag har Kalmar FF att tacka för allt i mitt fotbollsliv.

Fakta

Johan Paulsson

Ålder: 44 år.

Bor: Råå.

Familj: Sambon Helén Jönsson, sönerna Sigge, 12, och Abbe, 8.

Yrke: Musiklärare.

På fritiden: Spelar gitarr i ett coverband, tränar sönernas handbollslag.

Klubbar som spelare: Ödåkra IF, Helsingborgs IF, Kalmar FF, Örebro SK, Bryne.

Klubbar som tränare: Ödåkra IF, Råå IF, Eskilsminne.

Allsvenska säsonger/mål: 3/25.

Visa mer...