Sport

Lasse Hansson: "Han kan bli ett OS-hopp redan i Tokyo"

Sport ,
Foto:
Foto:

Det har fötts en ny svensk stjärna.

Artikeln publicerades 21 augusti 2017.

Aldrig tidigare har vi sett en sådan liten kropp haft en så stark motor.

Det ska inte gå att cykla så snabbt när du är så späd.

Aldrig tidigare har en sådan ung långdistanstriathlet haft ett starkare pannben.

Det ska inte gå att springa så fort, så länge med en höft som bara skriker stanna.

Gabriel Björlin är bara 19 år och när jag träffade honom på söndagens prisceremoni så var jag bara tvungen att fråga var det här ska sluta när han redan nu är så här snabb?

”Jadu, det får vi se. Men jag ska komma tillbaka och vara ännu snabbare då”, svarade han lugnt och gav en lurig blick.

Är det en sak jag har lärt mig så blir det gärna så som Gabriel Björlin säger. I triathlonvärlden är alla mästare att snacka ner sig själva inför en tävling. Alla tycks vilja ligga lågt och har en massa ursäkter att komma med om uti fall det inte skulle bli som de tänkt sig.

Gabriel Björlin är inte sådan. Han sticker ut på ett sätt som kan göra honom till Sveriges - håll i er nu - kommande världsstjärna.

När jag och fotograf Mats Holmertz träffade Gabriel Björlin i föräldrahemmet på Stensö så Björlin att han skulle ner på en tid runt 8.30-8.40 om förhållandena skulle vara perfekta.

Han gick i mål på 8.37 och det var enbart simningen i Kalmarsund som bjöd på bästa tänkbara förhållande. När 19-åringen skulle kasta sig ut på cykeln blev han nämligen getingstucken. Kanske inte så farligt om man inte är överkänslig som Björlin.

Motvinden över Alvaret och över Ölandsbron på vägen tillbaka knäckte många. Björlin bara trampade på även om han inte alls låg så stadigt på vägen som flera andra med betydligt fler kilo muskler på kroppen.

Och så var det löpningen kvar. Gabriel Björlin beskriver smärtan han kände från höften som värre än när han bröt nyckelbenet. Trots det bet han ihop och pressade kroppen till den bästa tiden en triathlet från Kalmar någonsin presterat. Gabriel Björlin berättade vidare under söndagen hur han flera gånger under loppet tänkte bryta och hur han vände på tanken och bestämde sig för att köra på.

Björlin har en vinnarskalle på en superkropp. Han har redan nu stakat ut framtiden och om det går vägen så kan Björlin vara ett svenskt OS-hopp kanske redan i Tokyo 2020. 19-åringen har gått ut gymnasiet i Falun och nu flyttat hem till Kalmar igen. Men Björlin är ärlig med att han vill tillbaka till träningsförhållande och kamrater i falun och ska söka vidare utbildning där.

Samtidigt vrider han på sin triathlonsatsning och går nu ner på kortare distanser som den olympiska. Konkurrensen är betydligt tuffare där men framgången på Ironman kan öppna dörren för den unge Kalmarkillen som nu hoppas kunna knyta till sig nya sponsorer i sin spännande satsning.

Kalmar fick i lördags uppleva sitt sjätte Ironman. Det är någon slags hatkärlek till mångmiljonindustrin som kommer varje vecka i augusti.

För min del handlar det inte om att Kalmar är en sådan liten stad så ett sådant här stort event vänder upp och ned på allt.

Nej, det är när Ironman-produktionen kommer hit och ska tala om för alla hur bra de är, när personer anställda av Ironman predikar om att Kalmar är bäst i världen och publiken här är bäst i världen och allt är halleluja. Det blir en masspsykos som vi efter alla de här åren inte går på längre. Det slår bara tillbaka. Det kan slå tillbaka rejält tror jag samtidigt som Kalmar kommun nu sitter och vill förlänga kontraktet med World Triathlon Corporation (WTC) som är det privata företaget som äger rättigheterna.

Tänk om Ironman kunde vara lite mer ödmjuk.

Precis som Gabriel Björlin.