Drömmen om lyckat 2015 börjar i skrubben

Kalmar Artikeln publicerades
2015: Sebastian Balck lägger minimum sex timmar i veckan på att trampa i en liten skrubb i en källare i Funkabo. Testcykeln är han bästa kompis i januari och han hatar den.
Foto:Mats Holmertz
2015: Sebastian Balck lägger minimum sex timmar i veckan på att trampa i en liten skrubb i en källare i Funkabo. Testcykeln är han bästa kompis i januari och han hatar den.

Tävlingscykeln för 2015 är redan på plats.

Men en annan är hans "bästa vän" nu.

– Jag hatar den, kanske mest av allt, säger Sebastian Balck.

Det går inte att kalla det ett rum, utrymmet är för litet. Det liknar en skrubb mer än något annat, stället där den vita klassiska testcykeln från Monark står uppställd. Han spenderar mycket tid där nu, i källaren i den anrika cykelaffären i Funkabo – Sebastian Balck.

Han älskar det inte, men vet varför han sitter där timme in, timme ut.

– Den där cykeln... Jag hatar den, kanske mest av allt. Det finns dagar då jag drar mig för att gå ner hit. Samtidigt finns det ingenting som kan ge så mycket adrenalin, inte cykeln i sig utan mer vad jag kan göra med den, säger 26-åringen.

    Det står en duschkabin precis bredvid honom, utsikten består av ett lagerutrymme för cykelslangar, små svarta kartonger med olika nummer på.

    – Exotiskt, eller hur? Jag var och hälsade på en elitmotionär för en tid sedan, han sitter framför hemmabion, en 50 tums tv, på en fin racercykel. Han behöver ha underhållning på samtidigt och har svårt att hitta motivation för mer än 45 minuter på cykeln. Jag kan sitta där nere i fem timmar om det är så, för att jag är dedikerad till det. Jag kunde sitta någon annanstans med tv och grejer, med det lockar mig inte, jag behöver inte fly från något.

    Dedikerad, du menar att det är ditt jobb nu?

    – Det handlar om två anledningar. Det första är att det är mitt jobb och jag måste göra det. Men jag fascineras också av den fysiologiska utvecklingen, jag märker att jag blir bättre. Inte en procent bättre varje dag, men jag utvecklas fortfarande efter åtta år. Det är en stor morot att jag ser att det jag gör med kroppen fungerar. Och jag sitter hellre mer isolerat inne i mig själv mentalt och tänker på varje tramptag jag tar istället för att få fokus på något annat.

    När han säger att han tänker på varje tramptag menar han det bokstavligt. Vid väggen framför honom står en liten spegel på golvet.

    – Det handlar om allt från hur jag pronerar med foten, till hur knäet rör sig och min sittställning. Nu ser jag vad som händer, vickar jag lite grann på knäet så rör sig höften. Efter skadorna jag har haft handlar mycket nu om att ändra rörelsemönstret, allt måste vara rätt. Små saker kan bli stora om man betänker att ett långpass innehåller 50 000-100 000 tramptag.

    Hur är det med de dubbla diskbråcken i ryggen?

    – Ryggen blir bättre och bättre hela tiden. Jag tränar runt om så mycket som det går, bålen, ryggen, magen, allt. Vi tror till 99 procent att det beror på fel rörelsemönster i benen, jag har haft iläggssulor som var mer anpassade för min kropp när jag var yngre. Det har även bidragit till att jag fått ont i höften. Nu har jag tränat på för fullt ett par månader, jag hoppas det ska vara säkert nu.

    Du har inte ont när du tränar?

    – Det gör som ondast när jag ska sova och kliva upp på morgonen. Träna är det bästa, när man håller i gång. Sedan har jag slutat att sitta i soffor och sånt, det är det värsta som finns.

    Han har haft tre om inte förlorade år så i alla fall år där utväxlingen inte har kommit enligt plan. I en svajig bransch vet han nu allt om luftslott, löften som bryts, tävlingar som inte blir av, budgetar som inte håller. Ifjol fick han inte ens en cykel. I nya svenska Tre Berg–Bianchi är redan allt serverat, allt material på plats redan i januari, schemat i stort sett redan spikat. Det här året är viktigt och det kommer för första året som proffscyklist bara vara upp till honom själv.

    – Jag har tveklöst fått de bästa förutsättningarna som jag någonsin har haft. Jag har suktat efter att göra ett riktigt bra år och har haft otur med valen jag gjort under de här sista tre åren där tanken var att jag skulle få testa vingarna. Men jag siktar absolut på att komma upp på högsta nivån och det är inte för sent än.

    Är det fortfarande det som driver dig?

    – Jo, men jag har ändrat lite på mitt synsätt på mitt utövande. Som yngre handlade allt om cykling till hundra procent, jag kopplade ihop min identitet till cyklingen. Jag var cykling, misslyckades jag med det misslyckades jag med allt. I dag vet jag alltid vem jag är, att cykel är mitt utövande. Det handlar inte om att jag brinner mindre, det är roligare än någonsin. Men jag kan inte göra mer än allt jag kan och nu kan jag acceptera att kommer jag inte längre än hit så gör jag inte det. Det kunde jag inte acceptera tidigare, men vet nu att om lyckan i allmänhet handlar om att cykla fort och få resultat kommer det bli tufft att leva, säger Sebastian Balck.

    Fakta

    Träningsvecka januari 2015

    Måndag.

    Förmiddag: Gym, rehab.

    Eftermiddag: Intervaller testcykel, cirka två timmar. Syreupptagningspass med hög frekvens, hög kadens under långa intervaller.

    Tisdag.

    Förmiddag: Distanspass utomhus, fem timmar.

    Eftermiddag: Rörelseövningar.

    Onsdag

    Förmiddag: Spänst- och explosivitetsträning, olika hopp utan vikter med kroppen som tyngd.

    Eftermiddag: Styrkeintervaller på testcykeln, två timamr. Låg kadens, stort motstånd. Avslutas med sprinter.

    Torsdag.

    Förmiddag: Distanspass utomhus, fem timmar.

    Eftermiddag: Rörelseövningar.

    Fredag.

    Förmiddag: Gym, rehab.

    Eftermiddag: Intervaller testcykel, cirka två timmar. Syreupptagningspass med hög frekvens, hög kadens under långa intervaller.

    Lördag.

    Förmiddag: Distanspass utomhus, sex timmar.

    Eftermiddag: Rörelseövningar.

    Söndag.

    Vilodag.

    Visa mer...