Sport

Christian Gustafsson: ”Hissa Royne Tvingsells tröja i taket”

Sport Artikeln publicerades
”Han var inte den bästa spelaren, men han har varit den mest betydelsefulla personen och helt ovärderlig som tränare för en klubb långt från etablissemanget. Han har fört klubben in i elitinnebandyn med en taktiskt extremdrillad innebandyhjärna”, skriver Christian Gustafsson om Royne Tvingsell.
Foto:Christian Gustafsson
”Han var inte den bästa spelaren, men han har varit den mest betydelsefulla personen och helt ovärderlig som tränare för en klubb långt från etablissemanget. Han har fört klubben in i elitinnebandyn med en taktiskt extremdrillad innebandyhjärna”, skriver Christian Gustafsson om Royne Tvingsell.

Det finns flera sätt att sluta på. Royne Tvingsells är ett av de snyggare. För Craftstaden finns det bara ett sätt att tacka honom: hissa hans tröja i sporthallstaket.

Av naturen är människan girig. Mycket vill ha mer. Vinner du en tusenlapp vill du gärna vinna några till.

Det är därför jag gillar Royne Tvingsells sätt att ta avsked från föreningen han tillhört långt över halva livet.

Han var med från starten 1986. Det var då Oskarshamns Innebandyklubb grundades. Första tio åren som spelare. Sedan som spelande tränare och efterhand enbart som tränare.

Jag hade själv Royne Tvingsell som tränare under några år i mitten av 1990-talet. Vi spelade i näst högsta serien, motsvarande dagens allsvenska, men innebandyn var en annan sport på den tiden. Och Tvingsell var en annan ledare.

Även om han var taktiskt drillad redan då, så gick det mycket på inspiration, hörntänder och obändig hata att förlora-mentalitet.

Jag, som knappt torr bakom öronen, höll ju på att trilla baklänges när det lilla krutpaketet till tränare ställde sig och skrek som Baloo på julafton när man hade gjort ett misstag. Jag har aldrig sett en sämre förlorare. Eller större vinnarskalle, om ni så vill.

En gång när vi hade torskat ett derby mot Södra Kärr i slutminuterna välte han alla bänkarna som man hängde kläder på i omklädningsrummet, så att de föll på varandra likt dominobrickor.

– När är träningen på måndag, frågade jag lite naivt.

– Du behöver inte komma, svarade Tvingsell utan att titta på mig.

Men Royne Tvingsell har med tiden slipat ner affektkanterna och byggt på sina gamla kunskaper med nya.

Det är därför som hans sju senaste – eller snarare sista – åren imponerar mest på mig.

Han har förkovrat sig, varit progressiv, pragmatisk, nyfiken. Anpassat sig till det som inte är samma sport som den var för nåt drygt decennium sedan.

Vinnarskallen finns kvar, om än i betydligt mer sansat utförande.

När han, efter ett uppehåll mellan 2003 och 2010, kom tillbaka som Craftstadentränare för sju år sedan, var det i division 2. Under de här sju åren har han tagit Craftstaden över gärdesgården, sprungit över division 1-ängarna och hoppat rakt in i finrummet. Eller åtminstone förmaket till finrummet.

Sportchefen Robert Nilsson sa häromdagen att det har varit en förmån att ha haft en SSL-tränare på orten i alla år. Jag tycker det var väldigt bra sagt. För jag är tämligen övertygad om att så är fallet.

Med det sagt.

Det är helt rätt läge att kliva av nu.

De flesta hade inte gjort det. Att föra upp ett lag till allsvenskan och till och med nosa på SSL-kval föder en ”jag vill ha mer”-känsla hos de flesta.

När Royne Tvingsell nu, överraskande, tackar för sig gör han det som Craftstadens största namn genom tiderna. Han var inte den bästa spelaren, men han har varit den mest betydelsefulla personen och helt ovärderlig som tränare för en klubb långt från etablissemanget. Han har fört klubben in i elitinnebandyn med en taktiskt extremdrillad innebandyhjärna.

Nu kliver han av på toppen. Och blir för alltid ihågkommen som en vinnare.

Snyggt. Smart. Ovanligt.

Jag hoppas dock att hans tränarkarriär inte är över med det här. FBC Kalmarsund ska ha exempelvis ny tränare nästa säsong, antingen i allsvenskan eller SSL. Om jag vore sportchef i den klubben skulle jag försöka locka in Royne Tvingsell i en tränarkonstellation.

För Craftstaden återstår att hitta en ny tränare. Det behöver på intet sätt vara något dåligt. För även om Royne Tvingsell betytt mycket, så kan det vara bra med en ny röst, en ny riktning.

När den nya tränaren är på plats i höst så hoppas jag att den gamla hänger i taket. Eller åtminstone hans tröja eller vad man nu hissar när det kommer till tränare.

Innebandyn har ingen stor tradition att, likt hockeyn, hedra betydande profiler med tröjor i taket. Men det förekommer.

Med tanke på vad Royne Tvingsell har betytt för innebandyn i Oskarshamn, så är det vore det klädsamt om en tröja med namnet Tvingsell på ryggen hissades i sporthallstaket.

Fakta

Christian Gustafsson

krönikör

Visa mer...