Sport

Christian Gustafsson: Peiman Eliassi – precis vad OAIK behöver

Sport Artikeln publicerades
”Jag skulle inte kalla den här värvningen för viktig. Jag skulle kalla den nödvändig”, skriver Sportens Christian Gustafsson om OAIK:s värvning av Peiman Eliassi.
”Jag skulle inte kalla den här värvningen för viktig. Jag skulle kalla den nödvändig”, skriver Sportens Christian Gustafsson om OAIK:s värvning av Peiman Eliassi.

Vårsäsongen har varit underkänd. Oskarshamns AIK har läckt som ett såll och stämningen känns allmänt dysterkvistig. Därför är Peiman Eliassi precis vad klubben behöver. Han är både bra och glad.

Det blir sällan som man tänkt sig.

Efter två säsonger med nedflyttningssurfande skulle det ju lyfta. Det skulle bli toppstrid. Jag var övertygad om det, tränare Henrik Larsson var övertygad om det, sportchef Daniel Thelaus var övertygad om det. Ja, hela föreningen var övertygad om att det här var säsongen när Oskarshamn skulle sättas på fotbollskartan på allvar.

Så har det inte blivit.

    OAIK parkerar tionde plats. Ett hack ovanför kvalplats. Det är förvisso inte hiskeligt långt, åtta poäng, upp till Landskrona på andra plats. Men känslan är att OAIK i det här läget får koncentrera sig på andra ändan av tabellen.

    Det handlar återigen om att rädda livhanken. Och det i en serie – det vidhåller jag – som är sämre än fjolårets.

    De 16 inspelade poängen är också i lite överkant. OAIK har haft mer tur än oflyt.

    Ta bara Anton Agebjörns osannolika frisparkskvittering på övertid mot Oddevold. Eller ta när en Trollhättanspelare, vid OAIK-ledning 2–1, blev fälld i straffområdet på övertid, domaren blåste – och till synes felaktigt varnade västgöten för filmning. Eller när ett vasst och målramsprickande Landskrona fick åka från Arena Oskarshamn mållöst i premiären.

    Jag har inte sett alla matcher, men i de jag sett har jag sett ett försvar som inte står att känna igen. OAIK har släppt in flest mål i serien, trots ett helt intakt backlinje.

    Framåt har det visserligen blivit en del mål, men ändå varit trubbigt. Dominic Adams var tänkt att leda laget offensivt likt Robin Östlind gjorde i fjol. Men trinidad och tobagiern (säger man så?) har inte varit i närheten av någon spetsspelare och mest gjort kantiga inhopp eller suttit på bänken.

    Där, på bänken, har även Axel Lindahl blivit en lokal Will Grigg (pubikfavvo, trots att han inte spelar), minus ramsan då, förstås. Synd, med tanke på att han är en av få spelare med bryta mönster-aura.

    Det är uppenbart att motståndarna haft ganska enkelt att neutralisera OAIK:s statiska offensiv.

    De sex spelare som mestadels huserat på de offensiva platserna är samtliga duktiga division 1-spelare, men utan en mönsterbrytare har det blivit förutsebart och fantasilöst. En spelare som Filip Jägerbrink är normalt sett en av division 1:s bästa mittfältare, men under vårsäsongen har han varit en skugga av sitt vanliga jag. Kanske borde han till och med ha petats i vissa matcher. Jag tror faktiskt ”Jägarn” håller med mig, för det har känts som att frustrationen suttit utanpå tröja nummer sex.

    Ska tränaren Henrik Larsson ifrågasättas? Ja, det ska han. Det är ganska givet att lyfta frågan när det inte går som förväntat. Men, nej, jag tycker inte Larsson ska bytas ut i det här läget. Han har gjort två bra säsonger och det har inte gått tillräckligt dåligt för så drastiska åtgärder.

    Sedan är jag generellt av tron på kontinuitet än affektlycksökande.

    Så vad ska då Oskarshamns AIK göra för att lyfta i tabellen?

    Jag tycker de redan har gjort det enda rätta. Att värva tillbaka Peiman Eliassi är en jackpot i det här läget.

    Dels för att det är en pangstart för nye sportchefen Mats Karlsson, men framför allt för ett lag som kört fast.

    De får in en spelare av hög superettanklass, som blivit en publikfavorit i Ljungskile, men som under lång tid haft hemlängtan och nu väljer att börja om en nivå ner. De får in en spelare som redan kan klubben utan och innan och som gjorde braksuccé – 37 mål på två säsonger – senast han var i OAIK.

    Han är en spelare som kan göra sin gubbe, som kan dunka in bollen från 30 meter och som med sin aviga, speediga kreativitet kan lösa upp både pålstek och råband på sin kant.

    Jag är också övertygad om att han kan lätta upp stämningen i ett, vad det verkar, lite dystert och allvarsamt omklädningsrum.

    Visst, Peiman Eliassi kan vara lite bångstyrig (som när han mot Ljungskiles tog en jättelång Kurdistansemester i vintras) och naiv, men framför allt är han en enkel personlighet och en glädjespridare av stora mått, som kommer välkomnas av övriga gruppen med öppna armar.

    Rimligen lockar han initialt också ett par hundra extraåskådare till Arena Oskarshamn.

    Jag skulle inte kalla den här värvningen för viktig.

    Jag skulle kalla den nödvändig.