Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Det handlar om att härda ut, OAIK

Jag vet inte i vilken ända jag ska börja när jag ska ta mig an Oskarshamns AIK:s vårsäsong så här långt.

Den har varit märklig, motig och snudd på magnifik. Massor av spelare byttes ut. En del för att AIK ville, andra för att spelarna ville.

Truppen var tunn redan från början och inte blev det bättre när lagets och kanske seriens bästa spelare drog korsbandet efter tre mål och en och en halv match.

”Hänger de ens kvar nu?”, messade och mässade en domedagskollega.

Det visade sig att Oskarshamns AIK var mer än Peiman Eliassi.

Tränaren Janne Stahre fick ett lapptäcke att vårda och med nål och tråd har han sytt och tråcklat där det har behövts sy och tråcklas.

Det råder inga tvivel om att den ärrade sång- och dansmannen är en stor framgångsfaktor. Janne Stahre tyglar vildpannor, får fart på latmaskar och lurar motståndare. ”Det var nästan synd om dem, SOM de gick i fällan”, skrockade han efter 2–0-taktikviktorian borta mot Åtvidaberg.

På något sätt har han fått laget att bara bli bättre desto fler motgångarna och skadorna blivit.

I Eliassis frånvaro har exempelvis William Kvist gått från habil mittfältsgnuggare till briljant matchvinnare. Herrejösses så bra han är mellan varven. Det är synd att han har fåniga 44 på ryggtavlan.

OAIK parkerar på andra plats. 16 av 21 poäng är så klart bra och sju matcher in i serien är det inget snack om att Oskarshamns AIK skulle – jag skriver skulle – kunna vara med ända till november och åtminstone bråka om en kvalplats till superettan.

Problemet för tillfället är just det där jag präntade i ingressen. Hur länge håller det att knalla runt och plocka segrar på en skraltig höft?

Johan Niklasson och hans sargade lekamen spelar i princip bara matcher. Ungefär samma sak med Filip Jägerbrink. Målman Sachsanidis, bitvis glimrande försvararen Bun-Dawda Sowe och Sonny Karlsson har alla redan dragit på sig varsin avstängning. William Kvists kontrakt går ut i sommar och risken är så klart överhängande att andra klubbar hugger efter hans blixtrande vår.

Sedan har vi nämnde Karlsson. The Sonny Karlsson.

Mannen är värd ett eget litet kapitel. Jag var på presskonferensen när han presenterades i vintras. OAIK-sportchefen Mikael Persson är inte lätt att sätta på plats, så något oväntat var det att hans eget nyförvärv gjorde det.

– Jag sa direkt: ”Lova inte saker ni inte kan hålla”, för jag är en sådan person som drar om det inte hålls, sa Sonny och pekade mot en förundrad Persson.

Vad kan du bidra med i OAIK? frågade jag på presskonferensen.

– Attityd, karaktär – och karisma, svarade Sonny Karlsson.

Karisma, liksom. Jag kände direkt att det här kan bara barka åt två håll: till himmelen eller åt helvete.

Det verkar bli det förstnämnda.

Den megalomaniskt lagde globetrottern Karlsson, som avverkat 17 (!) klubbar i karriären, har varit helt magnifik under våren.

Han har frustat och bufflat och skyfflat motståndare och gjort fem mål (på de fem senaste, dessutom) och känslan är att han höjt taket i omklädningsrummet ett par meter med just sin ”attityd, karaktär och karisma”.

Det har inte varit några dussinmål heller. Han satte 1–0 borta mot Åtvidaberg, avgjorde mot Husqvarna, tryckte med kyligt våld in 2–1 mot Eskilsminne och var direkt matchavgörande borta mot Lund med två mål.

Bland annat det som borde bli årets mål i division 1 södra. Lund hade just reducerat till 3–4, när Karlsson bröstade upp bollen i luften, kastade in stora lekamen uppåt, bakåt och cykelsparkade in bollen i mål.

Sagolikt vackert. Ronaldo hade inte gjort det bättre.

Men om hela OAIK är ett lapptäckte så är Sonny Karlsson också det. Han var låghalt redan i april med stora knäskydd och en gångart som fick en ärrad gammal ardennermärr att framstå som Mo Fahra på sista bortre.

Hur länge ska hans 31-åriga kropp hålla samman, är frågan jag ställer mig?

Nu är Sonny avstängd i hemmamötet med Utsikten och det kanske är lika bra så att han får läka samman en smula.

I eftermiddag väntar alltså konstgrässpecialisterna Utsikten på Arenans konstgräs. Ett formstarkt Utsikten med Stefan Rehn som ny tränare.

• • •

Tittar vi i ett vidare perspektiv så handlar det om att härda ut. Sju matcher är just sju matcher. I princip ingenting.

Tio matcher återstår av vårsäsongen. Kan OAIK haka på och vara med i racet – säg fyra eller femma med häng – efter hemmamatchen mot Ljungskile den 21 juli, ja, då kan vi börja snacka.

Då öppnar transferfönstret och det borde – läs: Peiman Eliassi-pengarna – finnas utrymme för en eller ett par skarpa sommarrekryteringar i jakten på ett superettankval.

Som det är nu står Oskarshamns AIK och faller med för få spelare.

För doktor Stahre handlar det om att härda ut och ledsaga sin sargade trupp så gott det går – i väntan på att sommarfönstret slår upp på vid gavel.