Visa respekt mot alla människor

Jess ,
Foto:Hasse Holmberg/TT

Jag är så sjukt less på hur vi behandlar varandra. Så himla respektlöst. Är det vad vi kallar mänsklighet? Hur ska vi kunna förvänta oss att nästa generation gör allt bättre än vi när vi själva inte kan föregå med gott exempel?

Sluta ropa efter mig och mina kompisar när vi går hem själva från sena utekvällar. Vi ska inte behöva höra att vi själva utsatte oss för risker genom att inte ta en taxi hem, vi ska väl kunna gå hem själva på våra egna gator utan att vara rädda för att bli påhoppade eller våldtagna.

Ingen människa alls har någon rätt att skrika skällsord eller tomma hot. Vem är du som står med dina kompisar och hånflinar åt ensamma personer, hade du gjort så om du stod där själv också? Gör du så även under dagtid om du till exempel står själv och väntar på bussen och en annan person ställer sig på samma hållplats? Frågar du vart de ska och varför de står där helt själva? Frågar du om de vill ha sällskap hem? Tar du ibland tag i deras jackärm eller hånskrattar för att skrämmas och verka coolare?

Inser du själv hur idiotiskt det skulle se ut? Och inser du själv hur idiotiskt det är att du helt plötsligt är sådan när du umgås med dina vänner? Att det bara är solljus, billig fylla och någon form av förvriden pondus som utgör skillnaden?

Sluta dra nytta av min och andras människor berusning. Utnyttja inte vår oförmåga att för stunden tänka klart. Följ inte med mig hem om jag inte vill att du ska det och ta inte på min kropp om jag ber dig låta bli. Många människor är ute för att ha kul med sina vänner, många vill bli omtyckta och uppskattade, men tro mig, det är inte många som går igång på att du kollar på dem som om de vore en saftig stek på en svettig köttmarknad. Möt alla dina medmänniskor med respekt. Ha inte sex med någon som inte vill.

Alla sådana oskrivna regler är så sjukt lätta att det är pinsamt hur många som fortfarande inte förstår dem.

Vad är det för fel på dig? Varför kan du inte hälsa trevligt och le som en normal människa? Är du själv så ointressant att du ständigt måste gå runt och låtsas vara någon annan? Hur kan du förvänta dig att i slutänden bli respekterad och älskad för den du är om du aldrig visar upp den sidan av dig själv?

Varför kan du inte höra av dig när du är nykter i stället? Varför kan du inte dansa med mig utan att trycka ditt skrev mot mig eller ta på min kropp med dina klumpiga händer? Är det bara i dimman när natten och ensamheten smyger sig på som du känner att vi duger och du vågar? Det här är inte till dig, det här är till er allihop. Till oss. Vi måste verkligen lära oss att ta hand om varandra bättre.