Reagera

Kalmar agerar inte enligt lagen

Jag vill vara tydlig med att jag starkt värnar individens rätt att ta egna beslut om behovet av hjälp utifrån. Efter avgiftning på ett av kommunens behandlingshem behandlades min son utan framgång inom psykiatrin för djup depression och aktiva självmordstankar. Min son ansågs ”färdigbehandlad” inom vuxenpsykiatrin. Det som följer då är att ansvaret för min son övergår till kommunen.

Reagera

Samordningen mellan psykiatri och kommunen vid en överlämning är obefintlig. Min son ”trillar mellan stolarna”.
Under frivillig efterbehandling på kommunens beroendecentrum görs en så kallad neuropsykiatrisk utredning. Detta sker då min son mår psykisk dåligt. Min son får en oklar diagnos och erbjuds inga åtgärder för att hantera sin psykiska ohälsa.
Familjen ordnar en lägenhet eftersom kommunen har små eller nästan inga möjligheter att erbjuda unga vårdtagare boende.
Då min sons psykiska hälsa försämras väljer han att ta droger som en kortsiktig utväg att fly sin ångest. Då eget boende inte längre fungerar väljer jag som pappa att byta lås i lägenheten. Min son är nu utan pengar och bostad. Jag ber min son att aktivt själv söka hjälp för sitt missbruk.
Min son följer med mig till socialförvaltningen och där ber han själv om hjälp. Som förälder ”ber jag på mina bara knän” om hjälp. Tjänstemännen frågar vilken typ av hjälp min son vill ha. Min son som är i dåligt skick säger då att ”Jag vill inte sluta som min vän, död med en spruta i armen i Köpenhamn. Jag vill kunna leva ett vanligt liv och där jag känner mig trygg.”
Min son uttrycker att han just nu känner sig hotad till livet i Kalmar. Tjänstemännen säger att det är svårt med boende i Kalmar och erbjuder därför en rekvisition för att få ett tält. Jag väljer att inte kommentera detta.
Vidare säger tjänstemännen att en utredning ska påbörjas.
Min son väntar besked av sin nya handläggare vilket han inte får då tjänstgörande kontaktperson på beroendecentrum är hemma för vård av barn. Min sons tillstånd försämras snabbt. På natten stjäl vår son familjens bil och kör iväg utan körkort. Vi polisanmäler vår egen son.
Efter snabbt agerande från polisen hittas bilen. Vi kontaktar socialförvaltningen och vår sons handläggare och gör åter en anmälan om vår oro i enlighet med socialtjänstlagen.
I ett brev från socialförvaltningen ett par dagar senare får vi beskedet att det saknas grund för ett beslut och agerande i enlighet med Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Efter en fjärde bilstöld anmäler vi vår son för stöld samt förvunnen. Vi har meddelat socialen och psykiatrin om vår oro för andras liv samt vår sons självmordstankar.
Jag undrar vad som saknas som underlag för ett beslut i enlighet med LVM, när man utgör en fara för eget och andras liv.
Jag vänder mig till politikerna i socialnämnden i Kalmar kommun som inte ger tjänstemännen nödvändiga verktyg och direktiv.
Jag utgår från att man tagit uppdraget som politiker i socialnämnden med målsättningen att göra skillnad i samhället. Jag menar att Kalmar kommun i?dag inte agerar i enlighet med socialtjänstlagen.
En verksamhet utan ledning är inte på väg någonstans. Det måste vara mer värt att värna liv än personlig integritet. Under tiden ni utreder och inte agerar dör unga vuxna.
Jag är beredd att betala för en fungerande välfärd, är ni som politiker beredda att ta ert ansvar som folkvalda? Det är sommar i Sverige men det blåser kallt i byråkratins korridorer.
Förtvivlad pappa och skattebetalare