En yttrandefrihet med begränsningar

,

Svenska folket har hamnat i en åsiktskorridor och vi måste ta oss ur den.

Artikeln publicerades 27 november 2014.

Tidsandan i samhället tycks vara ett "godhetens sekel". Hur många artiklar har vi inte fått ta del av, som bottnar i den självupplevda rättfärdigheten? Genusfotografen Thomas Gunnarsson vill bekämpa sexismen i samhället genom sin kritiska syn på kvinnor i sexuella poser, och Åsa Linderborg vill lära svenska folket om jämställdhet och gemenskap från sin lägenhet på Södermalm. Här dyker problemen med åsiktskorridoren upp. Enligt dagens ideal får man uttrycka vilka åsikter och synpunkter som helst, så länge de inte strider mot det "goda", vilket syftar till de uppfattningar som bestäms av eliten. Om man överhuvudtaget underlåter sig att ifrågasätta dessa värderingar, ska de bemötas med glåpord och pajkastning – hellre än sakliga argument.

Jag kan förstå tanken som svenska media har med sin debatteknik. De vill skydda folket från osunda tankar; som vi annars kanske hade låtit oss luras av om de kommit till tals. Exempelvis tror en del av Sveriges befolkning att månlandningen aldrig inträffat. Genom åsiktskorridoren tas dessa uppfattningar inte upp till offentlig diskussion, eftersom man i så fall skulle betraktas som rätt dum. Så till vida kan jag sätta mig in i varför en del finner åsiktskorridoren tilltalande. Frågan man emellertid ska ställa sig är vem som har rätt att avgöra vilka tankar som är ”osunda” och inte?

Jag väljer att i min artikel hänvisa till språkgeniet John Stuart Mill. Han är en av dem som i historien verkligen försökt understryka vikten av yttrandefriheten. Vi måste testa våra värderingar för att kunna avgöra om de är bra eller inte. Det innebär att även en ”osund” tanke måste tas upp och mötas sakligt - istället för raljeras över. På så vis ges man chansen att lära sig från varandra. Hur ska personen med ”osunda tankar” någonsin förstå att dennes tankar är osunda, om ingen väljer att bemöta argumentationen? Tyckarelitens vapen är att bemöta saker och ting med personangrepp, inte sakliga argument! Hur demokratisk är egentligen en sådan sfär? Allt bottnar i den självupplevda godheten, som genomsyrar dagens ideal. Vad händer egentligen med den offentliga debatten när folk tiger av rädsla för att bli felaktigt dömda? En del menar att Sveriges begränsade debattklimat skapar samhörighet, solidaritet och förhindrar extremism. På ett sätt håller jag med, men det sker samtidigt på bekostnad av den enskilda individen – som kanske nekas upprättelse, på grund av att brottet som begicks kanske strider mot den allmänna idealuppfattningen tyckareliten skapat.

Vi måste tillsammans försöka förbättra debattklimatet och låta fler uppfattningar föras upp till diskussion. Det börjar bli riktigt kvavt i vår lilla korridor – vi borde vädra mera.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern-OT och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.