Djur har det bäst i sin naturliga miljö

Kristoffer ,
Foto:Janerik Henriksson/TT

Den 14 april presenterades årets nya björnungar på Skansen och det blev ett stort pressuppbåd. Det var första gången de är ute för i år och så här sprattliga har de inte varit hittills sa Linda Törngren, djuransvarig på Skansen.

Vad hon inte nämnde var att de kanske inte kommer tillåtas vara så sprattliga i särskilt många år till.

Efter bara några år kan de nämligen komma att ses som överskott och avrättas. Senast det hände var 2012 och 2013, när de tre björnarna Merlin, Medusa och Morpheus, tre respektive fyra år gamla, sköts ihjäl. Rutinmässigt avrättas björnar på Skansen när d är två år gamla om det inte går att placera dem på någon annan djurpark, vilket ofta är svårt eftersom äldre björnar lockar färre besökare än nyfödda. Trots rutinen att fullt friska djur dödas, som på Parken Zoo i Eskilstuna där utrotningshotade bongoantiloper, en Kubakrokodil och tre pumor avlivades endast för att ge plats åt nyinkomna jaguarer, förs argumentet att djur har det bättre i djurparker eftersom de ändå ofta dukar under i naturen.

Men ute i det fria, i deras egna hem, har de alltid åtminstone en rimlig chans, det har de inte i djurparkernas avelsplaner. Där tar i stället människan total kontroll över vem som får leva och dö helt enligt våra egna intressen.

Och hur bra mår djur egentligen av att vara inspärrade? Skansens egna experter bedömer att djuren där generellt har det väldigt bra, men om vi tar björnar som exempel så är de naturligt aktiva upp till 18 timmar om dagen då de utforskar sina hemområden som kan sträcka sig flera mil. Men när de och alla andra vilda djur i stället är inträngda i små utrymmen, i avsaknad någon slags personlig integritet tätt inpå alla de dagliga besökarna, så är de förhindrade från att göra vad som är naturligt och viktigt för dem. Detta kan orsaka ett tillstånd som heter Abnormal Repetitive Behavior där djur i fångenskap får onormala beteenden och till och med skadar sig själva på grund av tristess och frustration.

Ett annat argument som försöker rättfärdiga djurparkers existens är att de är artbevarande och håller djuren som reservpopulation. Borde vi inte snarare försöka bevara djuren ute i deras naturliga hem än att föra Kubakrokodiler och pumor till kalla Eskilstuna?

Kan vi verkligen fortsätta inbilla oss att vi har djurparker för djurens skull?

Om du vill ha ett mer etiskt alternativ till djurparker kan du besöka en djurfristad, som Gotlands djurfristad, där djur ses som de kännande individer med inneboende värde de faktiskt är och inte produkter som efter ett påhittat bästföredatum kan dödas. Eller se dem hemma i vardagsrummet i dokumentärer där deras naturliga fascinerande liv visas och inte den människoskapade fantasin.

Att se dig själv som djurvän är i alla fall inte konsekvent med att stödja deras fängelser.