• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Skapa ett Östra Götaland

Debatt 2011-01-05 | Uppdaterad 2011-01-05

Foto: Daniel Svensson

Sven Lindgren tror att inte att en Sydostregion skulle klara av framtidens utmaningar. Foto: Daniel Svensson
Ett Östra Götaland skulle bestå av Småland, Öland och Östergötland.

LäS MER

• Kalmar län velar i regionfrågan

Regionfrågan är ett gammalt diskussionsämne i Sverige. Den första utredningen kom 1959 efter 1952 års kommunreform. Den ledde ingen vart.
Därpå följde ytterligare sju utredningar mellan åren 1968 och 2007.
Ingen av dessa utredningar har lett till några nationellt genomgripande förändringar. Efter 1995 års Regionberedningen fick vi en försöksverksamhet med regionförbund i Skånes, Västra Götalands, Kalmar och Gotlands län.
Efter hand har det i flertalet av Sveriges län – bland annat i Jönköpings och Kronobergs län – införts Kommunala samverkansorgan, KSO, ett organ för samverkan på den kommunala nivån.
Nu sitter ännu en utredning ”Översyn av statlig regional förvaltning” tillsatt av regeringen i juni 2009 med förre generaldirektören för Skatteverket Mats Sjöstrand som utredare.
Uppdraget ska redovisas till regeringen senast den 15 december 2012.
Mats Sjöstrand konstaterar att det råder en ”regional röra” angående vilka uppgifter som länsstyrelser eller regioner bör ansvara för. Oklarheterna gäller framför allt det ekonomiska tillväxtområdet. Det bör klaras ut vilket politiskt före trädarskap som regionpolitiker ska ha inom respektive region/län. Det bör klaras ut vilka uppgifter en samlad länsorganisation ska ha.
Sjöstrands utredning arbetar just nu med ett förslag till ny länsindelning, en länsindelning som kommer att utgå från statens behov av regional samordning. Det kommer alltid att finnas behov av statlig tillsyn och en avvägning av olika statliga intressen på regional nivå och för detta krävs en organisation. Samtidigt kommer han med en till visshet gränsande sannolikhet att föreslå att antalet länsstyrelser väsentligt minskar i antal.
Parallellt med detta uppmanas nu de kommuner, som ännu inte begärt att få bilda region, att göra detta så snart som möjligt. I vår del av Sverige har primärkommunerna och landstingen inte kommit till någon ståndpunkt, vare sig var för sig eller tillsammans i någon konstellation. Efter många decenniers utredande tror jag dock att sanningen ögonblick nu är inne. 2011 blir ett ödesår för regionfrågan. Nu måste landsting och kommuner även i vår del av Sverige bestämma sig hur de vill ha det.
Det är lätt att konstatera att andra centrala verk har vuxit ur den nuvarande länsorganisationen. I Kalmar län har vi inte ett enda statligt verk med huvudkontor. Snart har vi inte ens Länspolismyndigheten eftersom det pågår en sammanslagning av de båda polismyndigheterna i Kalmar och Kronobergs län. Länspolischefen för Kalmar län sitter redan i Växjö.
För att kunna ”återsamla den regionala staten” behöver en ny läns organisation anpassas till andra verks behov av en rationell regional närvaro. Länen blir större och därmed färre. Vi har i dag 21 län. Det kommer sannolikt att bli färre än tio, kanske bara sju.
Frågan om en ny regional indelning är inte enkel. Det handlar om arbetsmarknad, näringsliv, regional tillväxt. Det handlar om välfärdsfrågor, om statlig styrning och om regional kultur, regional identitet. Allt detta måste vägas samman eller till del brytas upp i en ny tid för att tillgodose krav i framtiden.
Gränserna måste fastställas – antingen genom att de politiska partierna kommer överens regionalt eller att staten talar om vad som ska gälla. Utan karta går det inte att börja bygga.
Flera alternativ har diskuterats:
En tanke, som överensstämmer med en del andra organisationers sätt att samverka, är att bilda en region och ett län bestående av Kalmar, Kronoberg och Blekinge.
En annan tanke är att Småland och Öland skulle bilda ett län indelat i en eller två regioner – Jönköpingspolitikerna tenderar att vilja vara kvar som egen region efter inspiration från Halland. Blekinge vänder sig mot Skåne.
Ett tredje alternativ, i viss mån utgående från sjukvårdens hittillsvarande regionindelning, vore ett Östra Götaland bestående av de tre Smålandslänen, Östergötland och åtminstone delar av Blekinge.
Om man strikt skulle utgå ifrån funktionella arbetsmarknadsregioner kan en framtida indelning ske utan avseende på de nuvarande länsgränserna. Om länen är otidsenliga, så är det inte givet att länen heller ska vara orörda byggstenar i en framtida länsindelning. Det beror både på hur folk ser på en framtida regional identitet och vilket mod regeringen har att göra en rationell regionalisering av staten.
Om kommunerna då kommit fram till en annan ståndpunkt kommer Sjöstrand, vilket är min personliga bedömning, att föreslå en asymmetrisk organisation, det vill säga möjligheten att det i vissa fall kan bildas flera regioner inom ett län.
Min syn, mitt ställningstagande är:
Sverige är en enhetsstat och har varit det sedan Gustav Vasas tid 1523. Det finns inga skäl att utveckla en federalism. Medborgarskapet är knutet till nationen – inte till en kommun, där är man bara mantalsskriven.
Konkurrenssituationen mellan region politiker och statens regionala företrädare måste ersättas av ett samspel utifrån bättre definierade ansvarsområden.
1Jag tror inte på en Sydostregion. Samhörigheten skulle säkert bli god. En identitet är möjlig att utveckla, men tyvärr vore en sådan indelning inte rationell, helt enkelt eftersom dessa tre län i dag har alltför likartade problem. Länet/regionen skulle bli för resurssvagt i den konkurrens som vi kommer att möta och redan har mött och sett konsekvenser av. En Sydostregion skulle politiskt inte klara av att utveckla en gemensam regional flygplats, såvida inte näringslivet och staten gav den sitt stöd.
2 Ser man till den infrastrukturella situationen i Sydöstra Sverige är det ju uppenbart att hittillsvarande länsgränser missgynnat utbyggnaden av väg- och järnvägsförbindelserna i gränstrakterna. Den infrastrukturella utvecklingen av Småland skulle gynnas om de tre smålandslänen gick samman.
Jag tror inte det räcker. Småland är ett bra varumärke. Men det är inte nog. Sett utifrån Kalmar län behöver vi ännu färre gränser till vår omvärld. Två regioner i ett län Småland/Öland – en Jönköpingsregion och övriga i en annan region – tror jag inte heller på, möjligen som en övergångslösning.
3 Östra Götaland skulle likt Västra Götaland kunna mobilisera resurser för att lösa gemensamma infrastrukturella problem och med större kraft än någon annan konstellation hävda sig i kampen om de centrala statliga utvecklingsmedlen. Ett Östra Götaland skulle bestå av Småland, Öland, Östergötland och i vart fall de delar av Blekinge som inte väljer att gå till Skåne.
Någon kanske invänder att Östergötland vänder sig till Mälardalen. Det är riktigt och det ska man naturligtvis göra även fortsättningsvis. Kommunikationerna norrut är redan goda och kommer att bli bättre när Europabanan för höghastighetståg byggs mellan Järna och Gripenberg. Östergötland kommer inte att vara ett eget län och kommer inte att bli del i ett län i Mälardalen, så det är inget argument varför inte vi i Småland skulle söka samgående med östgötarna.
Vilken stad ska vara residensstad? Ja, det är verkligen inte den viktigaste frågan i sammanhanget. Det kan bli Linköping, Jönköping eller Växjö eller Kalmar. Just nu sker en koncentration av statliga uppgifter till tre av de nämnda städerna – till alla utom till Kalmar. Oavsett var huvudkontoret placeras för en ny länsförvaltning så kommer det att behövas lokalkontor med viss personaluppsättning i alla de nuvarande residensstäderna.

Sven Lindgren
landshövding i Kalmar län

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus