Dålig upplysning för dem som vill ge blod

,
Att ge blod måste vara lika säkert som att få blod, skriver författarna.
Foto:

Dyr gåva. 15 år som blodgivare, och sjuk av detta i WED, en kronisk sjukdom. Det tog väldigt lång tid innan diagnos och jag blev allt tröttare.

Dålig upplysning om risk för sjukdom vid blodgivning. Som fertil kvinna är det större risk. Blir ferritinet (ett blodtestvärde ) ­liggande länge på för låg nivå kan man bli kroniskt sjuk. Blodcentralerna påtalar blodbrist flera gånger om året. Självklart vill jag att folk ska vara blodgivare, men jag vill inte att de ska bli sjuka. Blodcentralerna är självbärande på grund av altruistiska blodgivare. Cirka 80 procent av alla blodprodukter säljs vidare till läkemedelsindustrin, som gör stora vinster.

Kvar är jag och andra som har blivit kroniskt sjuka. Jag är ständigt trött på grund av obefintlig djupsömn, klarar inte förvärvsarbete, är inte ­ekonomiskt oberoende och kommer att bli fattig pensionär.

Jag litade på blodcentralen, men vet nu att man måste själv ha koll på sina blodvärden, ett Hb räcker inte. Ferritinmätning bör göras regelbundet för att ha koll på kroppens järndepåer. Hade jag inte haft min man, och poesiskrivandet, skulle jag ha gått under efter alla dessa tvister med försäkringskassan, förvaltningsdomstol och landstingets ömsesidiga försäkringsbolag.

Som förvärvsarbetande frisk arbetsterapeut uppfattades jag som trovärdig person, men som sjuk är jag ingen. Mångårigt processande för att hävda sin rätt är omöjligt för sjuka att klara. Försäkringsskyddet för blodgivare är minst sagt dåligt. Att ge blod måste vara lika ­säkert som att få blod.