Arlas ägare utan inflytande

Lars Dahlgren ,
Foto:Bjˆrn Larsson Rosvall/TT

Arla ägs av bönderna, säger man. Må så vara, men bönderna hanteras av företagsledningen på ett klart odemokratiskt sätt som kräver svar på åtskilliga frågor:

Varför beslutas det gång efter gång om försämringar i ägarnas villkor utan att ägarna, bönderna, kan påverka besluten?

På vilket sätt gagnas de svenska bönderna av att Arla engagerar sig i allt fler andra länder? Är de utländska bönderna inom Arla också ägare? I så fall, hur ser deras ägande ut, och hur är de representerade i företagsledningen?

Kan möjligen utländska bönders produkter, mot bakgrund av deras annorlunda utformade statliga villkor, vara billigare än de svenska böndernas och därmed lönsammare för företaget?

Det är ett känt faktum att det råder internationell överproduktion av mjölkprodukter. Hur avser Arla att skydda sina svenska ägare mot den utländska konkurrensen?

Det kanske är dags för de svenska lantbruksorganisationerna att gå samman i ett nytt bolag och starta egen mejeriverksamhet med huvudparten av de så kallade Arla-bönderna som delägare, under verkliga demokratiska former och spelregler?