Annons

Usel information om hudvårdsprodukter

Nyheter • Publicerad 7 december 2009
Foto: Anders Johansson

Det vi smörjer på huden, kroppens största organ, går in i kroppen och påverkar andra organ. Ändå är det fortfarande väldigt dåligt ställt med både kunskaperna, debatten och konsumentinformationen inom hudvård/kosmetik och hälsa. Särskilt här i Sverige, även om bland annat Konsumentföreningen i Stockholm nyligen tagit upp ämnet. I flera andra länder i Europa debatteras det här mer.

I Sverige är det fortfarande tämligen fritt fram att marknadsföra kosmetikprodukter som naturliga, även när de innehåller syntetiska ämnen, konstgjorda konserveringsmedel och syntetiska parfymämnen etc. Om det här gällde livsmedel skulle det bli ramaskri.

Annons

Det finns flera tveksamma ingredienser i kosmetikprodukter som få konsumenter känner till. Det handlar inte bara om de uppmärksammade och skadliga Ftalaterna (mjukgörare i förpackningar). Här är några fler exempel som är vanligt förekommande i hudvårdsprodukter:

Emulgeringsmedlet PEG (polyethylene), en petrokemikalie som kan innehålla cancerogena restprodukter.

Syntetiska konserveringsmedel i form av parabener. Billigt att framställa, men kan enligt studier vara hormonstörande, skadliga för mikroorganismer, allergena och till och med cancerogena.

Konsistensgivare i form av carbomer som är syntetiska polymerer. De är svåra för naturen att bryta ner och kan bland annat innehålla den cancerogena restprodukten ethylenoxid.

Syntetiska parfymer (fragrance), som är gjorda för att sitta kvar länge på huden och som många allergiker tål sämre än naturliga eteriska oljor från växter.

Merparten av krämerna har också en fettbas som är gjord av mineralolja, eller rättare sagt råolja. Den är billig att framställa, men jämfört med växtoljor lägger den sig mer som ett stoppande skikt på huden, vilket gör att huden andas sämre och blir beroende av att smörja ännu mer. Det här har förstås olika tillverkare olika uppfattningar om. Men problemet ur konsumentsynpunkt är att växtbaserade oljor idag ofta utnyttjas som ett naturligt försäljningsargument, även om det bara handlar om ett par droppar i en för övrigt helt råoljebaserad produkt. Sådant är vilseledande.

Det stora problemet för konsumenterna är att man nästan måste vara kemist för att förstå vad som är naturligt eller mindre naturligt i de obegripliga innehållsförteckningarna på kosmetikprodukter. Vad som ska stå i innehållsförteckningarna är reglerat av myndighetskrav, men fungerar i praktiken mycket dåligt som konsumentinformation. Tyvärr finns det heller ännu ingen enhetlig och välkänd märkning för naturlig kosmetik, som på allvar inkluderar hälsoaspekterna. Bra Miljöval och Svanen får ursäkta. I förvirringen av olika nationella märkningar har visserligen en mer internationell märkning, Na True, nyligen lanserats, men det tar tid innan den får genomslag.

Kort sagt: Konsumentinformationen kring innehållet i hudvårds- och kosmetikprodukter är usel. De allt fler konsumenter som idag av hälso-, miljö- eller försiktighetsskäl själva vill välja naturligt framställda produkter har i praktiken mycket begränsade möjligheter att göra detta. Det minsta som krävs nu är tydligare konsumentinformation om vilka syntetiska tillsatser som finns i produkter som smörjs på huden. Det behövs också enhetliga regler för vad vi producenter får kalla naturligt i marknadsföringen.

Helena Liljedahl vd Weleda

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons