Åsa A Cederbom: När snålheten bedrar visheten

Det visade sig nämligen att jag bokat biljett på ett lågprisbolag som just då var på god väg i konkurs. Två dagar senare kom beskedet att de faktiskt gick i konkurs och ställde in samtliga flygningar, även våra.

På den här trippen ska mina två andra barn, de som inte bor på Island, med samt äldsta dotterns pojkvän med. De övriga i sällskapet har givetvis bokat sina biljetter med ett stabilt flygbolag och sitter säkert i flygstolen.

Jag och yngsta dottern (som med facit i hand borde ha bokat våra biljetter) skulle åkt med riskbolaget och hade förmodligen stått med lång näsa på flygplatsen om det inte hade varit för äldsta dottern och hennes pojkvän. De räddade gemensamt hela äventyret genom en stor portion sunt förnuft, lite koll och snabbhet i att fixa nya biljetter. Jag stod mest för paniken.

Och jag tänker att det här med att planera resor nog är ett kapitel som jag borde stänga dörren till för gott. Det fanns en tid när jag tyckte att det var roligt att sitta och jämföra priser och leta reda på boende och prisvärda aktiviteter.

Nu för tiden får jag ångest bara jag ska ta bilen till Växjö. Tänk om bilen går sönder? Tänk om det blir snöstorm? Och, den stora frågan, kommer jag att hitta en parkering om jag mot alla odds kommer fram? Så nervös...

Med åren har däremot mina barn blivit väldigt resvana och till den här semestern har de fixat både boende och bokningar till allt från varma källor till snorkling i iskallt vatten. Min enda uppgift var att boka flyg till mig och dottern. Och hur gick det? Nja, sådär om vi nu ska vara ärliga.

Jag känner också att mina nerver inte riktigt klarar av att resa längre. Det är för mycket som kan gå fel (uppenbarligen) och för lite som man med säkerhet vet blir rätt.

När jag ringde yngsta dottern för att berätta om katastrofen möttes jag av ett lugn och ”det löser sig mamma, vi får väl styra om lite bara”. Hon har, som många andra ungdomar, rest på långresor över hela världen och såg saken på ett helt annat sätt.

Jag vet inte, men just nu känns det som att mina barn faktiskt får planera och boka alla mina resor framöver, jag tror att min tid som reseguide är över och stafettpinnen bör tas över av några som är smartare, bättre och mer världsvana än vad jag är.

Eller så stannar jag hemma resten av livet. Med tanke på att det klimatmässigt är mycket tveksamt att sätta sig i ett flygplan så är det kanske ändå den allra bästa lösningen.

Trevlig helg!