Liselotte Lindén om 2017: ”Jag behöver en krönika till”
Går det att sammanfatta ett år på några tusen tecken? Egentligen inte.
Vi minns dessutom olika. Jag gjorde en liten rundfrågning bland bekanta och det visade sig att vi lyfter fram helt olika händelser.
Men grundstötningen i september var det många av oss som tog upp. Fartyget Atlantic kom ur kurs, kapten och styrman var kraftigt berusade – de dömdes senare i domstol – lotsade det långa fartyget in i skärgårdsidyllen och upp på grund.
”Atlantic stod inte långt från land och mängder av folk åkte ut till Stångehamn för att beskåda den märkliga synen.”
Tack och lov gick det skapligt, ingen person skadades och ingen olja läckte ut. Men grundstötningen var spektakulär, Atlantic stod inte långt från land och mängder av folk åkte ut till Stångehamn för att beskåda den märkliga synen.
En annan sak många av oss tog upp var polisjoggen. Den kom till i efterdyningarna av rånvågen som då svepte över Oskarshamn. Totalt ett tiotal bensinmackar och butiker utsattes under våren och hösten. Så sent som häromdagen hände dessutom ytterligare ett rån.
”Det var året då vi i Oskarshamn trodde vi levde i gamla Chicago”, som en kollega uttryckte det. Även om flera av rånen i dag är uppklarade, lämnade de en känsla av otrygghet hos många av oss. Tillsammans med att berättelser om överfall och andra våldsdåd i landet sprids snabbt via sociala medier, upplever många att våldet kommit allt närmare. Att jogga med polisen har blivit poppis och upp emot 40 personer har passat på att följa med initiativtagaren Peter Karlsson och hans kollegor när tillfälle bjudits.
Enda smolket i bägaren var att högerextrema grupper utomlands använde polisjoggen för att förtydliga sina syften.
2017 var också det år då kärnkraftsindustrin gick in i en ny fas. Den historiska avvecklingen av de två reaktorerna som nu inletts på Simpvarpshalvön påverkar hela samhället. Såväl underleverantörer, anställda liksom deras familjer. Inte minst påverkar den jobben, inte bara i Oskarshamn utan i hela länet.
För ett år sedan inleddes den uppgraderade satsningen Craftsamling. Kommunen, ja hela regionen är på olika sätt involverad i projektet, som samordnas av den tidigare rektorn på folkhögskolan Sven Gunnar Persson. Craftsamlings uppdrag är enkelt uttryckt att underlätta omställningen till ett liv efter avvecklingen och man jobbar på bred front bland annat för få statliga jobb till kommunen, få till satsningar på infrastrukturen och få till en företagspark på Simpvarpshalvön.
Vid sidan av kärnkraftsavvecklingen är sanering av hamnbassängen, som pågår som bäst, historiska avstamp som kommer påverka samhället under många år framåt. Under året har de första delarna i att utveckla hamnområdet inletts. Bland annat har första spadtaget till den framtida Hamnparken tagits under året.
”Glöm inte att världens bästa konditor, Anders Oskarsson, finns i Oskarshamn.”
Att summera ett helt år på några tusen tecken, går som sagt inte. Och det finns mängder med händelser jag inte berört. Landstingets satsning på nya psykiatrihuset till exempel eller bygget på Mejeriplan, som man kan följa dagligen. Nya resecentrum, gångfartsområden, 40-gräns, namninsamling för flygplatsen bevarande, kaoset vid återvinningarna – det finns hur mycket som helst att skriva om. Och då har jag inte ens nämnt grannkommunerna; sophanteringskaoset i Högsbys och Hultsfreds kommuner som det tog Renonorden ett halvår att få ordning på. Jag har inte nämnt att en kommunalpolitisk era tog slut i Mönsterås när Roland Åkesson efter 30-talet år slutade som kommunalråd – eller att Peter Wretlund nu lämnar sin kommunalrådspost efter 15 år i Oskarshamn.
Och glöm inte att världens bästa konditor, Anders Oskarsson, finns i Oskarshamn. Jag hade behövt en krönika till – minst.
Med det önskar jag alla ett gott 2018!
