• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Mugabe är sitt lands största fiende

Opinion 2010-04-21

Robert Mugabe lär gå till historien som en maktmänniska utan dess like.

I dagarna har 30 år gått sedan Robert Mugabe blev herre över det nya landet Zimbabwe, efter många års frihetskamp. Mugabe manade den gången hoppfullt till försoning både mellan svarta och vita och mellan olika svarta folkgrupper och politiska partier.
Zimbabwierna hade betalat ett högt pris för friheten, kamp ända sedan 1965 mot den rasistregim som haft stöd inom den lilla vita minoriteten.
Men det kallades tur i oturen att Zimbabwe trädde in i de fria nationernas krets senare än andra, när socialismen förlorat en hel del av sin dragningskraft.
Afrikansk socialism hade vanligen inneburit enpartistat och monopolisering av makten till dem som suttit vid köttgrytorna vid självständigheten. Jordbruket, som gav de flesta deras levebröd, försummades, pengar slösades bort på korruption och fantasifulla projekt.
Trots att han kallade sig marxist lämnade Mugabe i fred den rikt givande sektor som dominerades av vita bönder. Ekonomin förblev öppen, politiken likaså, i alla fall skenbart.
Trots illavarslande händelser, som övervåldet mot oppositionen i det svarta minoritetsfolket ndebele, verkade Zimbabwe länge ha en hoppfull framtid.
Men i slutet av 1990-talet kände Mugabe hur oppositionen stärktes. Han utlyste en folkomröstning om att ändra i grundlagen. Han ville ha sin dominans bekräftad. Men det blev nej.
Då inledde han en kampanj för att undanröja oppositionens bas, bland de två miljoner människor som försörjdes på jobb hos landets 4500 effektiva vita bönder.
Mugabe sände sina huliganer för att med våld tvinga de vita bönderna att lämna egendomar de inte sällan köpt under Mugabes tid vid makten. Följden blev förlorade inkomster för staten, misär, massutvandring till Sydafrika i jakt på jobb.
Detta bekom inte Mugabe. Det viktiga var ju makten. Av samma anledning lät han riva kåkstäder i huvudstaden Harare. Deras invånare hade ju stött oppositionen.
Men Mugabe är smart. Han inser sina begränsningar. Han har på de senaste åren gjort eftergifter, men bara för att söka urholka dem. Han har dragit fördel av afrikanska kollegers solidaritet med en gammal frihetskämpe och av att oppositionen ansträngt sig att kompromissa, för att inte göra ont värre.
Mugabe är 86 år och det är ju inte uteslutet att åldern snart tar ut sin rätt. Men han lär gå till historien som en maktmänniska utan like i det format hans arma land erbjuder.
Men om Zimbabwe hade tur i oturen när man på 60-talet slapp socialism modell Afrika så kanske något liknande gäller nu.
Med terrorn mot sina landsmän har Mugabe gett ett nytt perspektiv på landets historia av vit kolonialism och rasism. Han har visat zimbabwierna att fienden känns igen inte på sin hudfärg, utan på sina handingar. Mugabes handlingar.
Bo Ture Larsson/SNB

Sylvia Asklöf Fortell
opinion@barometern.se
Telefon: 0480-59211

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: