tisdag 09 februari 2010
tisdag 09 februari 2010
Insändare 2009-05-18
Den norska laxindustrin framställer ofta den odlade laxen som ett hållbart alternativ och den stora lösningen på utfiskningen av haven. Men priset för att odla lax är att man fiskar ut redan hotade bestånd av andra fiskarter längre ner i näringskedjan, eftersom lax behöver enorma mängder foderfisk för att växa och bli rik på Omega-3. Man använder helt enkelt fisk för att producera fisk. Det är en laxodlingarnas paradox att man behöver minst 2,5 kilo foderfisk för att producera 1 kilo lax.
Frågan har även sociala dimensioner. Hälften av världens foderfisk, som sedan bearbetas till fiskmjöl och fiskolja, fångas i Sydamerika där norska företag som Cermaq och Marine Harvest etablerat sig i den för dem livsviktiga foderfiskeindustrin, samtidigt som de äger en stor del av marknaden i form av laxodlingar. I Chile har trålandet efter foderfiske och miljöförstöringen från laxodlingarna slagit ut det lokala fisket med ökad fattigdom som följd, och systematiskt kränkt ursprungsfolkens rätt till sina territorier. I en ny FN-rapport talar man om en ökad konflikt då ”det finns de som anser att fisken borde mätta världens fattiga istället för den odlade och exporterade laxen”. Men om detta berättar inte den norska laxindustrins PR- och lobbyorgan Eksportutvalget For Fisk, som årligen spenderar miljoner på att tvätta den norska laxindustrins image och påverka politiska beslut i för dem önskvärd riktning.
Det är dags att börja ställa krav på en industri som alltför länge tillåtits expandera ett oetiskt sätt. Som konsumenter måste vi försäkras om att den industri vi stöder genom att köpa odlad lax, oavsett om den är odlad i Chile eller i Norge, inte bidrar till fattigdom och miljöförstöring.
Marcus Berglund Kampanjen Rätten till havet
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (23 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
