Insändare 2010-02-01
De rödgröna har ingen klar och gemensam politik som ska föra Sverige in i framtiden och ett av alla dessa områden som de är oense om är just försvars, säkerhets- och utrikespolitiken. Vänsterpartiet vill ut ur Afghanistan, MP överväger den idén och S vill stanna. De rödgrönas förslag på att ha ett demokratikriterium på vapenexport visar bara på hur falska vänsterexperimentet är. Var det inte S-regeringen som samarbetade och sålde vapen till Saudiarabien, ett auktoritärt och odemokratiskt land? De rödgröna är också oeniga om försvaret där både MP och V vill spara in på försvaret. Det är verkligen ansvarslöst! Försvaret är något av de viktigaste en stat. Vi kan aldrig veta vad som händer i framtiden och det är en av anledningarna till att vi har ett försvar. För de rödgröna verkar försvaret inte vara viktigt och därför inte heller svenska folkets säkerhet. Till skillnad från de rödgröna är Alliansen överens, försvaret är viktigt!
Bawar Ismail
(LUF)
skriv om din egen politik i stället för de andras, den kan du ju inte och vet inte vad den handlar om , det kan man ju läsa sig till.jag är så
trött på att höra andra partier snacka skit om de andras politik .
I sin iver att misstänkliggöra de rödgrönas förmåga att föra en för landet ändamålsenlig säkerhets - och försvarspolitik skjuter Bawar Ismail långt bredvid målet med sin insändare. Må så vara att socialdemokraterna har att samarbete med de två rent försvarsfientliga partierna V och Mp vid en eventuell regeringsbildning men den säkerhets ? och försvarspolitik som förts av samtliga sittande regeringar de senaste 15 till 20 åren har präglats av en total oförmåga att skapa en vettig säkerhetspolitik som svarar mot en framsynthet som av nödvändighet måste prägla ett litet lands säkerhetspolitik.
Istället för att skapa en mjuk och resurssparande övergång från landets tidigare försvar som var inriktat mot det kalla krigets krav till ett omformerat kapabelt försvar mot framtida säkerhetshot, vrålnedrustade socialdemokraterna försvaret under 1990-talet utan tanke på framtida möjliga hotsituationer. Här begick man samma fundamentala misstag som de svenska regeringarna under 1920-talet då man lade grunden för landets totala miltära maktlöshet mellan 1939 och 1945 vilket innebar att Sverige tvingades spela rollen som transitland för tyska trupper och lydig järnmalmsleverantör till nazityskland.
Den nu sittande alliansregeringens försvarspolitik vittnar om samma oförmåga till analys av framtida möjliga militärpolitiska säkerhetsrisker i vårt närområde. Om analysen ändå är gjord, vilket kan betvivlas, bär liggande försvarsplanering inga tecken på en realistisk uppfattning om den säkerhetspolitiska verkligheten utanför våra gränser de närmaste 20-30 åren.
För en någorlunda opartisk betraktare verkar det som om samtliga partier i landet har givit frågan om landets säkerhets- och försvarspolitik time out under lång tid framöver och åtminstone tills efter valet. Samtliga partier struntar fullkomligt i landets säkerhetspolitik fast av många olika skäl.
Ett skäl har man dock gemensamt! Det faktum att man vinner eller förlorar inga riksdagsval på försvarsfrågan. Så varför öda kraft inom detta område?
Det förklarar varför bland annat försvarsministern blankt vägrar att svara på de allra enklaste frågorna om innehållet och målsättningen för liggande försvarsplanering till 2014.
Här gäller det i första hand att säkerställa sin plats på taburetten! Landets säkerhet får anstå till senare! Precis som på det glada 1920-talet.
Bjarne Ritzén









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA