Reagera 2008-10-13
För några månader sedan skrev ni några artiklar om kvinnor som blev misshandlade. Jag skulle vilja berätta min och mina barns historia. Jag skulle vilja kalla den att bli slagen av ord.
Jag har just läst ut boken Anhörig. Den boken beskriver hur det kan vara i en familj där alkoholen finns med och hur den tar plats. Det otäcka är att alkoholen lägger skulden på alla andra än den som dricker. Även skulden inför barnen är stark, varför lämnade jag inte honom för länge sedan?
Vi var en normal familj som blev experter på att dölja och försköna. Speciellt han var duktig på att inte göra bort sig i vardagen, han var ju en man känd i samhället. Det gjorde han istället inom husets väggar, i hemmet, det som borde vara en fristad.
Det var inte bara drickandet, utan mycket annat som hängde ihop med alkoholen, det arroganta sättet, respektlösheten. Personen hade ett sådant självförtroende att han trodde sig själv vara bäst och veta bäst i allt. Detta var något han levde ut i familjen, och det gav inte resten av familjen något bra självförtroende.
Jag lärde mig att curla för min man. Man ville ju inte att andra skulle se eller förstå att vi hade det så dåligt så att min man måste dricka. Hemma hyssjade man barnen, han skulle ju inte behöva höra deras prat om sitt. Han behövde vara i centrum, berätta om sin dag annars var även det en anledning till att dricka. Anledningar till att dricka fanns det många, kanske var det jag som satte igång grälet eller jag som inte ville älska.
Den mannen jag levde med var ett proffs på att slå med ord, slå med ord när ingen märkte. Vrida och vända på orden så att han alltid slutade med segern. Allt gick att bortförklara.
När man lever under samma tak som alkoholen tillhör kränkningar vardagen. Det kan till exempel vara att alkoholisten påstår att man själv dricker lika mycket, att man blir ifrågasatt på ett nedvärderande sätt över hur man gör vardagliga saker, man gör dem inte på ”rätt” sätt eller hur man ser ut.
Nu efteråt har jag fått veta att det dracks ännu mer när jag var borta. Ibland ringde jag hem från någon jobbresa och hörde att han var onykter. Men jag var inte där så jag förstod aldrig hur mycket det egentligen var.
I början förnekade jag inför barnen att deras pappa drack. Jag försvarade honom, försökte säga att det var väl inte så farligt. Nu efteråt förstår jag att detta gjorde det ännu svårare för dem. Jag intalade dem att det var vi som överreagerat, att dricka så mycket var acceptabelt.
Personen själv saknar ofta självinsikt. Risken finns att dessa självsäkra personer bara går vidare och gör fler människor illa. Personen vill inte inse sin skuld, man har helt enkelt inte den förmågan att se sig själv. En del vågar inte, det blir för svårt att se sina mörka sidor
Du kanske inte tycker att vi ska klaga, att det finns andra som har haft det värre. Ja, det kanske är så, men om inte jag eller du säger något, om vi inte ställer upp för de individer som far illa, vem gör det då? Vi som lever med en alkoholist är medberoende. Vilket ansvar har vi eller ni som lever i vår omgivning? Jag anser att vi har ett tungt ansvar.
Om du känner igen dig, eller om du vet någon som lever under dessa villkor, då ber jag dig att stå upp för det du ser och reagera. Ifrågasätta, ställa den där extra frågan om hur det egentligen är.
För det svåraste är när ingen i ens omgivning säger något, eller kanske säger något men sedan tystnar. Vad sänder det för signaler till barnen och hustrun, de som lever i medberoendet? Det bidrar bara ytterligare till att normalisera lögnen.
Det finns mycket att skriva om hur respektlöst man kan bli behandlad. Hur det påverkar ens självbild och hur mycket man får kämpa med sina skador efter alla år i underläge. Hur barnen ännu inte kan befinna sig i vissa situationer utan att tänka tillbaka på allt, hur man blivit behandlad.
Jag och barnen har gått vidare nu, det är inte alltid lätt men vi har varandra. Jag vill bara säga till Dig, att det går att bli fri på ett sätt, men på ett annat sätt blir man aldrig fri.









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA