• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läs hela Håkan Juholts debattartikel:

Dags att välja väg för S

Opinion 2010-11-17 | Uppdaterad 2010-11-17

Foto: Scanpix

Håkan Juholt

LäS MER

• Håkan Juholt svarar på kritiken
• Anonym S-kritik mot Juholt
• Nu duckar Juholt för frågorna
• Statsvetaren: "Socialdemokraterna har levat på lånad tid"

Solidaritet skapar tillväxt som ska användas till välfärd.

Det är socialdemokratins magiska och verkligt framgångsrika formel. Krångligare än så är det inte.

Bryts någon länk i den kedjan försvagas tanken om en social demokrati som omfattar alla medborgare.

Det är sannerligen inte en idé endast för 1950- eller 1960-talen. Den är synnerligen aktuell idag och bakom denna starka idé, denna värdegrund, står socialdemokratiska partiet starkt och väldigt enat.

Solidariteten innebär att vi bär ett ansvar för varandra under olika skeden i livet. Vi förmår att tänka bortom det egna fotavtryck, där vi som individer står för stunden.

Det innebär att den som inte har tonårsbarn är med och betalar för de fritidsgårdar som våra ungdomar så innerligt väl behöver. Att den som känner sig stark och välutbildad är med och betalar så att Komvux fungerar för den som behöver lyfta sig kunskapsmässigt. Att den som är frisk, känner ett ansvar för att den som är sjuk, inte utöver sjukdomen också måste oroa sig för sin försörjning och att vården har för lite resurser. Att den som inte har småbarn ställer upp på idén om att bra dagis är oerhört viktigt för såväl barnen som föräldrarna. Denna solidaritet skapar förutsättning för tillväxt, jobb och en växande ekonomi. Solidaritet mellan medborgare är på så sätt ingen utgift för samhället eller för den enskilde, utan tvärtom ett villkor för att Sverige ska kunna fortsätta att vara ett rikt land. Det har i förenklad kampanjform kallats Alla ska med.

En sådan solidaritet innebär med automatik också en omfördelning av resurser, så att de som har mest också bidrar till det gemensamma med mest. Det kan slarvigt kallas Rättvisa, men tanken är större än så och har en rent moralisk dimension om ett ansvar att bära varandras bördor, som vi kan datera tillbaka till Jesu dagar.

När alla medborgare efter sina behov kan erbjudas bra dagis, bra skolor, fritidsgårdar, vuxenutbildning, universitet, trygga anställningsvillkor, bra arbetsmiljö, bästa sjukvård och omsorg såväl fysiskt som psykiskt, skapas den breda grunden för verklig tillväxt. Trygga människor vågar mer.

Sedan är det upp till politiken att avgöra hur denna tillväxt bäst ska användas. För socialdemokratin har det i årtionden varit självklart att den växande ekonomin ska användas till än mer av solidaritet, gemensamt ansvarstagande för varandra och därmed förstärkt välfärd, som i sin tur leder till än mer tillväxt. Andra menar att tillväxten i första hand ska användas för skattesänkningar och minskat gemensamt ansvar för varandra.

Det är politikens vägval.

Det är denna kedja av aktiva värderingsval som den borgerliga regeringen Reinfeldt så effektivt har brutit, samtidigt som det socialdemokratiska partiet under de senaste åren inte har haft förmågan att försvara sin framgångsrika politiska idé och kunnat beskriva vad den innebär idag, för människor i Stockholm och Kalmar, i Emmaboda och Malmö.

I ett land där allt fler tvivlar på om samhället (det gemensamma) verkligen finns där när jag behöver det, där många frågar sig om man kommer kunna försörja sig om man blir sjuk eller arbetslös, om man kommer att få en andra och tredje chans till vuxenutbildning, om tillräckliga resurser verkligen finns för barn- och äldreomsorg och sjukvård, blir ju till slut varje inbetalad skattekrona uppfattad som en stöld.

I den verkligheten har medborgarna i USA och en lång rad andra länder länge befunnit sig.

Den hårda verkligheten innebär att man måste klara sig själv och livet handlar om oro och ständiga förhandlingar med försäkringsbolag.

När staten, samhället inte klarar kontraktet med medborgarna och medborgarna känner att man själva måste bära allt mer av ansvaret för sin egen trygghet, då gäller det ju plötsligt att se om sitt eget hus i första hand och förse sig. Då blir det en kapplöpning ned mot botten. Det såg vi mycket av i årets valrörelse.

Fullt logiskt är det då i ett sådant läge, att egoismen snabbt ersätter solidariteten som bärande idé.

Dit för alla högerregeringar runt om vi världen sina länder. Det finns inga undantag. Även Sverige förs nu snabbt och målmedvetet i den riktningen.

I dess kölvatten följer alltid ökade klyftor och sämre sammanhållning. För ett till befolkning litet land som Sverige, kommer det också leda till försämrad tillväxt och minskad välfärd.

Så alla de borgerliga debattörer som älskar att räkna ut socialdemokratin i Sverige kommer också denna gång få fel.

För när vi socialdemokrater förmår att beskriva denna kedja och hur den ser ut i vardagen på ett dagis i Nybro, eller på Komvux i Hultsfred, Stece i Mönsterås eller för ungdomarna på fritidsgård i Oskarshamn, då tvivlar jag inte ett ögonblick på att idén om social demokrati har ett betydligt större stöd än de dryga 30 procent som Socialdemokratiska partiet fick i senaste riksdagsvalet. Det visade vi med valframgångarna i flera av länets kommuner och i landstingsvalet.

Så med örat mot marken, ödmjuka, fantasifulla, samhällskritiska och trygga i våra värderingar samlar vi nu kraft i kampen för idén om social demokrati.

Håkan Juholt

Ordförande Socialdemokraterna i Kalmar län

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus