Sanningen i vården är att patienterna blir lidande
Den här veckan är jag tillförordnad chef på Emmaboda Hälsocentral och i den egenskapen vill jag förklara hur bakbunden primärvården är, och förtydliga att vi gör vad vi kan och får för att hjälpa Er med Era krämpor.
Tyvärr så tvingas Ni ofta ringa till oss flera gånger i hopp om att vi skall kunna bereda Er en tid hos läkaren. Det är inte av någon illvilja från vår sida utan ett resultat av många olika faktorer som jag återkommer till, men i huvudsak så räcker inte tiderna till för att möta efterfrågan. Sköterskorna i telefonen tvingas ofta göra snäva prioriteringar som kan kännas orättvisa och hopplösa. Jag ber om Ert fortsatta tålamod med oss.
Varför är det så här då? Varför kan vi inte svara upp mot efterfrågan?
Det är ju ett problem som nog hela den offentliga primärvården i länet eller kanske hela landet brottas med, med några få undantag som troligen har en liberalare syn på det här med att hålla budget.
Under lång tid så har allt fler arbetsuppgifter flyttats ut från sjukhusen, patienter skrivs ut fortare, kortare vårdtider, och det blir primärvården som får täcka upp. En uppgift som vi gärna gör, men tyvärr har inte resursöverföring följt med patienterna i samma utsträckning.
Och tro det eller ej, men när de som bestämmer i sjukvården säger att vi ska spara utan att patienterna blir lidande så stämmer det inte. Patienterna blir lidande. Alla kan inte få sina sjukdomstillstånd undersökta, men det kommer aldrig att komma några tydliga direktiv uppifrån vad som vi inte skall göra, utan den prioriteringen hamnar på varje enskild sköterska, och läkare. En mycket grannlaga uppgift.
Nu är det dessutom valår och det lovas till höger och vänster att allt ska bli bättre och tillgängligheten ska ökas. Talas det om några reda pengar? Jag har inte hört eller sett det. Så jag misstänker att folk kommer att bli besvikna oavsett hur valet går.
Sjukvården står ju under stort politiskt inflytande. Mycket ansvar och mycket skyldigheter både som beslutare och mot invånarna.
Under politikerna så finns det tjänstemän som ska få sina siffror att gå ihop. Nytillsatta tjänstemän ter sig mer nitiska och ska tydligare markera revir.
Därför har vi nu drabbats av förbud på att använda hyrläkare över ett av någon tjänsteman uträknat behov, utifrån en påhittad siffra som skall beteckna hyrläkares kapacitet.
Jag tror inte alls att hyrläkare är orsaken till problemet även om de kostar mycket pengar, utan problemet är att hyrläkare behövs. När primärvården så länge varit underfinansierad så orkar folk inte jobba kvar och söker sig bort, och kanske blir hyrläkare i ett annat landsting, jobbar två veckor av fyra och tjänar lika mycket pengar.
Sanningen finns inte i siffrorna utan i verkligheten. I mötet med våra patienter. Det kan ingen tjänsteman sätta en siffra på hur gärna de vill.
Kontentan blir gnissel mellan politik-tjänstemän och verklighet.
Är det inte dags att öppna plånboken och se till att befolkningen får tillgång till den vård de betalar skatt för?
Anders Erikson
Specialist i Allmänmedicin
TF Basenhetschef Emmaboda Hälsocentral
