Pugh bjöd på en rockkväll av klass
Det var Pugh som visade en hel ungdomsgeneration att det gick att sjunga riktig rock på svenska.
Nu, 44 år senare, står han tillsammans med basisten Hasse Tholin och trummisen Micke Lyander och visar att han fortfarande vet hur man levererar riktigt tung-gung-rock.
Pugh Rogefeldt tillhör den lilla exklusiva skara av svenska artister som verkligen har en låtskatt som håller två timmars konsert. Det är ju inte alla artister förunnat att själv sitta på en viktig del av den svenska rockhistorien.
Från munspelsintrot till öppningslåten "Jag har en guldgruva" till sista ackordet i extranumret "Stockholm" höll spelningen en oväntat hög klass.
Alla vi som har följt Pugh Rogefeldt kringel-krokiga karriär sedan tidigt 1970-tal har alla upplevt spelningar av, milt sagt, varierad kvalitet.
Om det självförtroende som hans succémedverkan i Så mycket bättre förmodligen gav har spelat in eller ej är ju egentligen ointressant. Men Pugh Rogefeldt 2013 lyser av självförtroende och bjuder på en stundtals lysande spelning.
Mitt i spelningen bjuds publiken, som exempel, på två låtar tätt på varandra. Först "Vandrar i ett regn" i ett riktigt suggestivt och härligt arrangemang som direkt följs av en av de bästa rocklåtar som skrivits på svenska, "Hog Farm".
Att det just denna turné endast är Pugh själv tillsammans med två musiker på scenen ger också alla oss i publiken tillfälle att njuta av gitarristen Pugh Rogefeldt.
Självklart passade Pugh på att riva av några av sina största framgångar, allsången var självklart när det bjöds på "Dinga linga Lena" och "Bolla och rulla".
Men Pughs låtskatt är inte bara allsångsrock. Att "Kajans sång" var en av de låtar det bjöds på denna afton var lika roligt som det var sorgligt att underbara "Jag är en liten gosse ifrån staden" inte spelades.
Betyg: 4
Scen: Kalmarsalen
Publik: lite drygt halvfullt
Bäst: akustisk version av Små lätta moln.
Sämst: "Jag är en liten gosse ifrån staden" saknades
Övrigt: Pugh Rogefeldt, tyngre, rockigare och mer bluesig en på länge.