Pernilla sjöng in advent

Därför känns det passande att scenen under den här turnén utformats som en salong hämtad från någons hem. I centrum står Pernillas flygel, på var sin sida omgiven av Dan Berglund ochFredrik Rönnqvist på bas och gitarr. Scenen flödar i rött ljus och det,?tillsammans med den stämningsfulla omgivningen med en adventspyntad Glasveranda och utsikten över?vattnet, sätter såväl publiken som musikerna i en behaglig stämning.

Även musiken är behaglig denna fredagskväll och det märks i positiv mening att det är turnéns näst sista spelning, för musikerna är mycket samspelta och spelar felfritt kvällen igenom. Första halvan av konserten är dock ljudbilden ofördelaktig med basen och gitarren för högt uppskruvade i mixen, vilket gör att Pernillas sång och framför allt hennes pianospel ibland är svåra att urskilja. I andra halvan rättas detta dock till,så att även ljudet blir behagligt.

På skiva låter Pernilla ofta oengagerad när hon sjunger, men på scenen får hennes röst mer djup och lyfter låtarna ett steg. De förinspelade trummorna som dyker upp i hälften av låtarna drar dock ned intrycket något, då bandet inte spelar ut på samma sätt när de måste anpassa sig efter playbacken. Därför är Olle Ljungström-covern ”Nåt för dom som väntar” där Pernilla första halvan av låten sjunger ensam från pianot och ”Som en ö”, som båda framförs helt live bäst ikväll, jämte ”Spring din själ” där liveelektronik från Fredrik Rönnqvist och ett vilt bassolo från Dan Berglund överraskar och skapar en välkommen kontrast till de annars mycket lågmälda låtarna. Här hade konserten mycket väl kunnat få sluta, för tyvärr är extranumren, med en småtråkig Cornelis Vreeswijk-cover och en ”Desperados” i balladform som helt saknar styrfart, det sämsta den här kvällen.