Nu har lodjurshonan Emma fått trillingar

Oskarshamn 2008-06-08 | Uppdaterad 2008-06-08

För första gången i historien har viltforskarna lyckats väga och könsbestämma en kull nyfödda lodjursungar i södra Sverige. Tre unga hannar märktes, mättes och vägdes för några dagar sedan. Oskarshamns-Tidningen var med när historia skrevs djupt inne i den småländska skogen.

Foto: Roger Carlsson

Så här ser en äkta småländsk lodjursunge ut. Kent Sköld tar sig en närmare titt på den åtta, nio dagar gamla ungen.

FAKTA

1 300 lodjur i Sverige

I Sverige finns uppskattningsvis 1 300 lodjur. 2005/2006 uppskattades antalet föryngringar till ungefär 260 stycken. En föryngring är när en hona föder ungar. Flest lodjur finns i Svealand och södra Norrland. Riksdagen har satt minst 300 föryngringar per år som mål, med högst 80 av föryngringarna inom renbetesland. Det motsvarar 1 500 individer. För att nå målen behöver lodjuren etablera sig i nya områden. Inriktningen i rovdjurspolitiken är att lodjuren ska öka i antal i södra Sverige.

BILDSPEL

På pejl efter lodjur i smålandsskogarna

LäS MER

"Vi räknar med att lodjurstammen ska växa"

Lodjur är ett mycket skygga. Att smyga sig på ett lodjur är inte lätt, inte ens om lodjuret bär halsband med inbyggd radiosändare.

Kent Sköld går först och pejlar hela tiden lohonan. Vi rör oss så tyst det bara går i den snåriga terrängen. Det gäller att komma så nära att vi får en skymt av lodjuret innan det i sista stund lämnar ungarna.
- Sticker hon för tidigt hittar vi aldrig ungarna, viskar Kent Sköld.

Kent Sköld fortsätter sakta framåt. Han är helt fokuserad på pejlingen. Han tar ett steg framåt, pekar uppåt och visar var i den snåriga och svårframkomliga terrängen lodjuret befinner sig. Han tar ett steg till och pekar igen. Plötsligt avbryter han och återvänder till oss.

- Det är omöjligt att ta sig dit härifrån. Jag måste gå runt, viskar han.

Vi ställer oss på vakt och håller koll medan Kent Sköld försöker ta sig runt från andra sidan. Vi står blickstilla, stirrar i håligheterna mellan stenblocken där lomamman och hennes ungar förmodas gömma sig. Inget händer. Kent Sköld når fram. Han kommer tillbaka och berättar att han tappat signalen. Lomamman har lämnat daglegan. Men området där ungarna finns är ändå inringat och inte alltför stort.
- Lyssna efter om honan morrar. Det kan låta ungefär som en motorcykel på avstånd. Lyssna också om ni hör ungarna pipa, instruerar Kent Sköld.

Ett arbetsamt klättrande över och runt stenblock börjar. Skreva efter skreva undersöks. Till sist hörs ett litet pip mellan två stora stenblock. Olof Liberg klättrar ner. Under ett av blocken hittar han tre ungar.

Kent Sköld skickar ner en tygsäck. Ungarna lyfts upp. Arbetet med att väga, könsbestämma och chipmärka ungarna börjar. Varje unge blir också av med en liten hårtuss för framtida DNA-tester.
Lodjursungarna är bara åtta eller nio dagar gamla. De har precis börjat öppna ögonen. Men redan nu kan de bita ifrån sig. De fräser lågmält och visar tänderna när forskarna lyfter dem i nackskinnen. Varje gång någon av ungarna piper hörs ett dovt morrande i bakgrunden. Den oroliga lohonan försöker skrämma bort oss. Trots att lohonan är kanske bara 10-20 meter bort får ingen av oss en skymt en henne. Hon gömmer sig väl i grönskan. Hon bara hörs. Hon morrar dovt.

Kent Sköld, som varit med och registrerat åtskilliga loungar i Bergslagen, berättar om hur lohonor reagerar när människor kommer i närheten av ungarna:
- En del honor går undan. Men oftast stannar dom i närheten. Med tiden blir dom allt tuffare. En gång, när vi skulle registrera en honas ungar för fjärde gången fick jag avbryta. Hon vägrade lämna ungarna och daglegan. Hon låg kvar, morrade och fräste.

Men den här unga honan, som gick i forskarnas fälla i februari och då utrustades med radiohalsband, uppträdde som de flesta lohonor. Hon morrade.

Så allt gick väl när Sydsveriges allra första kull loungar chipmärktes och registrerades. Enda plumpen i protokollet för forskarna är att alla tre ungarna är hannar. Det betyder att de knappast kommer att bidra till den sydsvenska lostammens tillväxt. Könsmogna hannar vandrar ut. De söker sig till områden där honorna finns. Så om de här unga hannarna om några år inte hittar honor i södra Sverige att para sig med drar dom förmodligen norrut.