Ondskans tempelriddare i rätten
Utöya en stilla söndagsmorgon, några få mil från Oslo. Fågelkvitter och vågskvalp, vårblommor tränger fram. Vid "Pumpehuset" har någon placerat påskliljor och ristat in ett hjärta. Här mördade Anders Behring Breivik 14 ungdomar. På måndagen ställs han till svars.
På det socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF:s Utöya har platser namn som minner om Arbeiderpartiets historia. Går man "Kärleksstigen" från "Stoltenberget", öns nordspets, och passerar "Bolsjevika" kommer man snart till "Pumpehuset", ibland nära stranden, ofta längs en fyra till fem meter djup klippbrant.
Hit ner, längs de hala klipporna till den oansenliga lättbetongbyggnaden, springer, snavar, snubblar sig ett 40-tal skräckslagna ungdomar när den obegripliga sanningen står klar: En man i polisuniform avrättar deras kamrater, en efter en. Och inga vuxna finns att ty sig till. Klipporna vid "Pumpehuset" blir en orgie i mord, förevigad på film av en helikopterburen journalist som först inte förstår vad han filmar.
På söndagen kunde kontrasten knappast vara större mellan den tysta, regndimmehöljda gröna ön i sjön och Oslo tingsrätt som förberedde rättegången mot Breivik. Bombhundar strök runt tv-bolagens scenbyggen utanför tingshuset och mediestöket fick byggnaden att likna en bikupa i rusningstid.
Medieintresset för ett av de mest brutala och uppmärksammade våldsdåden i den europeiska efterkrigshistorien har varit bedövande.
Över 800 journalister, fotografer, filmare vill skildra rättegången där Breiviks redan erkända skuld ska få kontur: hur, när, exakt var. Mannen som nästan lyckades spränga Norges politiska centrum i luften och som dödade 77 människor, de allra flesta mycket unga, för att han ville förinta en hel politikergeneration säger att han handlade i nödvärn. Hans advokater lyder instruktionen: Breivik ska frikännas och friges, han försökte rädda Norge från kulturell undergång. Men åklagarsidans bevis är förkrossande.
Det blir en utdragen tio veckor lång rannsakning av en massmördare. Men först har Breivik fem dagar på sig att ge sin version. Och ingen, inte ens hans försvarare, vet exakt hur Breivik kommer att agera. Först därefter kan hans mördande rannsakas, skärskådas och bedömas.
Några överlevde mordorgien vid "Pumpehuset", bland dem offer nr 95 i gärningsbeskrivningen: Irakflyktingen Mohamad Hadi Hamed, 21. Breivik skjuter honom i magen, levern, lungan, ja till och med i hjärtat. Kulorna trasar sönder en arm, ett ben. Men han överlever — svårt invalidiserad — och kan berätta. Den 24 maj klockan 10.40 kör Mohamad in sin rullstol i rättssal 250 för att vittna mot mannen som nästan lyckades mörda honom.
Jan Winter/TT
Bakgrund: Ovanlig rättsprocess med vanliga regler
I Norge avgörs vanligen den åtalades öde av en juristdomare och två nämndemän. Här har rätten förstärkts med ytterligare en juristdomare och en nämndeman, vilket görs i stora rättsfall.
Upplägget i rätten är i stort identiskt med det svenska. Parterna talar för sin sak, lägger fram sina bevis och förhör vittnen. Oslo tingsrätt är noga med att allt ska gå till som vanligt.
Insynen i polisutredningen är däremot sämre i Norge. I Sverige blir den offentlig vid åtalet medan norska åklagare bara delar med sig av stämningsansökan, där brotten beskrivs.
I Sverige kan en person dömas till livstids fängelse och sedan ansöka om en tidsbegränsning. I Norge är maxstraffet 21 år, men sedan 2002 finns ett straff som benämns förvaring. Den dömde kan då få upp till 21 års fängelse, men innan straffet löper ut kan åklagaren ansöka om förlängning med fem år i taget om det finns återfallsrisk och personen bedöms som samhällsfarlig. Förlängningen kan ske hur många gånger som helst.
Skulle Breivik bedömas otillräknelig kan han överföras till rättspsykiatrisk vård. Då bestämmer läkarna när han kan skrivas ut. Men Breivik kan flyttas över till fängelse om han friskförklaras.
Källa: Oslo tingsrätt och Ulf Stridbeck, professor i straffrätt vid Oslo universitet. (TT)
