Ny chef gillar att jobba i korsdrag

Lena Rahoult utstrålar energi. Hennes stora triangelformade örhängen - detaljen måste helt enkelt nämnas - dinglar bestämt.

"Energisk och snabb. Får saker ur händer. Engagerad." Redan efter knappt två månader som nytillträdd chef för Arkiv för svensk formgivning har hon profilerat sig.

Åsikterna tycks stämma när hon berättar om sig själv. Visst vill hon få saker gjorda. Hon är van att driva projekt och arkivet är ett drömjobb. Så mycket spännande material, en sådan resurs.

Nu har arkivet passerat fas ett; Uppbyggnad. Det har varit viktigt att samla in material. Nu vill hon gå vidare till fas två; Arbeta med och visa upp allt det fina och unika som döljer sig i kartonger och rullar. Och naturligtvis fortsätta insamlandet.

Ingen slutförvaring

- Arkivet är ingen slutförvaring. Det är en potential, en uppslags- och bilderbok över 1900-talets formgivning, säger hon. Det är värt all uppmärksamhet. Inte bara i Sverige utan även utomlands.

Det är en mångsysslare som fått jobbet att flytta arkivet till Pukeberg och ta ut riktning för de närmaste åren. Cementdammet yr fortfarande i lokalerna, men Lena Rauholt och Clara Gustavsson, nytillträdd intendent, köper möbler, datautrustning och telefonväxel och reser som skottspolar till landets duktiga museer för att lära sig hur ett modernt arkiv skall byggas för att passa forskare, unga formgivare och en intresserad publik.

- Prio ett gäller digitalisering av arkivet, säger Lena Rahoult bestämt. Materialet måste göras tillgängligt.

Fri konstnär i Paris

Hennes egen resa mot arkivet började som fri konstnär i Paris.

I botten har hon en bred akademisk utbildning som var tänkt att leda till journalistyrket, men som ledde till både den fria konsten, till formgivning och många år som ansvarig för formprojekt och utställningar i Sverige och utomlands.

I Paris skapade hon som ung i slutet av 1970-talet stora schamandräkter, en sorts bärbara skulpturer av textilfynd från loppis. Dräkter som ställdes ut

i både i Frankrike, Sverige och Amerika. På 1980-talet ritade hon stickmönster för ett amerikansk företag och initierade och ansvarade när hon återvände till Sverige för ett par textila specialauktioner. Det var en nyhet i landet då.

Därefter följde många år med olika projekt och utställningar.

Textila rötter i Dalarna

- Visst har jag gjort mycket, säger hon. Både stort och smått. I mitten av 1990-talet tillsammans med Carouschka Streiffert den stora plastutställningen på Kulturhuset i Stockholm med allt

i plast från småprylar till medicinsk utrustning och en katalog som blev en bok. Utställningen Rand, rytm och färg för textilmuseet i Borås resulterade också i en bok.

- Mina textila rötter finns i Dalarna. Gammelmormor och mormor lärde mig sticka och jag har alltid samlat randiga bolstervarsmönster. Från Dalarna och Skåne. Kanske får också Småland plats i privatarkivet nu?

Lena Rahoult har nämligen ett alldeles eget litet textilarkiv och är också mamma till en kollektion randiga tyger som fortfarande är lika populära som för tio år sedan.

- Under Kulturhuvudstadsåret drev jag mitt roligaste projekt. Att koppla samman unga formgivare med svenska tillverkare.

Tycker om att leda projekt

Det är så hon vill arbeta i Pukeberg. Vårda ett kulturarv och göra det tillgängligt som inspirations- och kunskapskälla för unga formgivare och en intresserad publik.

- Jag tycker om unga människor, jag gillar att jobba i korsdraget mellan olika kunskaper och jag tycker om att leda och driva projekt.

Hon bubblar över inför tanken på arkivet och allt det kan generera.

- Utställningar, teman som bygger på ett enda sökord, motsatsmöten mellan ung och gammal, eller mellan tekniker. Dessutom böcker, affischer och vykort. Den moderna tekniken, digitaliseringen, skall göra arkivet mer tillgängligt. Kanske kan digitaliseringen ligga till grund för ett doktorsarbete som ger oss merkunskaper i informationshanteringen av de 100 000 objekten, funderar hon.

Kunniga och roliga utställningar

I november hoppas hon kunna inviga "skalet" i Pukeberg och i maj nästa år inkråmet med en stora utställning som kan bli ett möte mellan designpionjärerna och en ung generation formgivare.

- Vi skall fånga publiken med det lockande. Vi skall göra kunniga och roliga utställningar.

Men först väntar ett möte och så ett och så ett...