Nöje & Kultur

Kungen av glas lade sig alltid i - allting

Nöje & Kultur Artikeln publicerades

Han har varit chef på sex glasbruk.
Anställt 16 formgivare.
Och satt strålkastaren på konstglaset.
Möt Mr Glas, Erik Rosén, som på torsdag fyller 80 år.
- Det är klart att jag lade mig i allting. In i minsta lilla detalj.
Erik Rosén skrattar.
Oförblommat svarar han ja på en fråga vars svar skulle gjort de flesta tveksamma.

Han har alltid varit en tydlig ledare. Satt mål, krävt engagemang.
Men han har också varit en chef som vetat att lämna formgivarna fritt spelrum - under ansvar.
Erik Rosén bor sedan ett tjugotal år på södra Öland. Mr Glas har bytt de täta skogarna kring Boda, Åfors och Kosta mot öppenheten på södra Öland. På ena sidan Östersjön, på den andra grådagerns ljusglitter i Triberga mosses blanka is.
Att lyssna till Erik Rosén är att lyssna till en glaslegend.
Han har varit med om allt. Glasrikets utveckling, tiden med de alltmer kända och världsberömda formgivarna, brukssammanslagningar, uppköp och försäljningar.
- Det är andra tider nu, säger han. Det jag fått uppleva under mina fyrtio år i Glasriket är inte möjligt i dag. Andra förutsättningar råder. Nu måste formgivarna snabbt producera nyheter. På 1960-talet fick Erik Höglund ett par tre år på sig för att lära känna glaset.

Föddes in i glaset
En flaska i klarglas med små påklipp, en trebent vas och en skål med bildgravyr på fönsterbrädet påminner om att även Erik Höglund började litet försiktigt en gång.
- Det har skrivits mycket om våra kända formgivare, mycket om Glasriket, men inte så mycket om de senaste årtiondena
i ett företagarperspektiv, säger Lars Thor.
I två har han vid olika tillfällen intervjuat Erik Rosén för att framför allt belysa vad som skedde under de expansiva åren på 1950- 60- och 70-talen. Då kom uppsvingen, uppköpen och fusionerna.
Erik Rosén föddes in i glaset. Far Alfred Rosén, chef på Kosta 1937 - 1943, avrådde visserligen sina söner från att satsa på glas. Ändå blev det glas för dem båda. Lennart Rosén, äldste son och civilingenjör, ägnade sig åt Kosta och Reijmyre, Erik den yngste, civilekonomen, kom att bli chef på Boda, Åfors, Kosta, Johansfors, Skruv och Målerås.
- En fantastisk chef. Det svarar alla, säger Lars Thor som hoppas att boken Erik Rosén. Radikal förnyare av svensk glaskonst 1947-2001 skall komma i vår så snart finansieringen är klar.
Erik Rosén steg in på Boda som tjugotreåring 1947. Då hade han aldrig varit på orten.
Han var inte helt oerfaren.
- Jag hade ju jobbat i Kostahyttan på somrarna bland annat hos kände Bengt Heintze.
På Boda gjordes främst servisglas.
- Vi behövde ett ben till att stå på, det förstod jag, säger Erik Rosén. Kriget var slut, vi skulle få mördande konkurrens från europeiska glasbruk.

Mycket bröst i början
Han fick tips om den tjugotvåårige skulptören Erik Höglund.
- En lysande konstnär. Han fick "leka" ett par år. Sedan presenterade han sitt tunga ofta blåsiga glas. Litet lagom ekivokt.
- Det var mycket bröst i början, minns Erik Rosén.
Erik Höglund gjorde det glas Boda behövde.
- Det skulle vara funktionellt, folkligt och färgglatt, säger Erik Rosén.
Hur det gick är historia. Säljarna protesterade, radarparet Erik och Erik stod på sig och fick rätt. En ny ung köpstark generation älskade det nya glaset.
Erik Rosén gjorde om trollkonsten tio år senare. Bruksägaren Eric Åfors ville ha honom som chef också för Åfors. Erik Rosén satsade åter på formgivning och anställde Bertil Vallien. Sedan fortsatta han på Kosta och knöt än fler spännande och med tiden kända formgivare till sitt stall.
- Varje bruk fick sin profil. Boda med Monica Backström och Kjell Engman stod för färg, i Åfors började Bertil Vallien sandgjuta glas och Ulrica Hydman-Vallien måla på glas och på Kosta fanns Sigurd Persson, Lisa Bauer och Ann och Göran Wärff.
- Jag har varit med om den bästa tiden i Glasriket, säger Erik Rosén som också var engagerad i Kosta Lampan, Boda Smide, och Boda Nova och senare följde med som vd när Upsala Ekeby köpte Kosta Boda 1975.

Var överallt
- På 1960- och 70-talen fanns en närhet mellan människor i Glasriket. Beslutsvägarna var korta. Bruket var en del av det sociala livet. Vi engagerade oss i egnahemsbyggen, Folkets hus, idrottsföreningen.
- Jag förstår inte när han hann arbeta, säger Lars Thor med ett skratt. Erik var överallt hela tiden. På dagliga rundor i Boda, Åfors och Kosta, på försäljnings- och marknadsföringsresor i Sverige och världen.
Erik Roséns arkiv som nu finns på Smålands museum innehåller många kapslar med papper. Här finns pm om allt från resor, försäljning, formgivning. Han visste alltid vad som skedde i brukssamhället. Hustru Solveig bidrog också. Dörren till hemmet Ekebacken stod alltid öppen för formgivare och gäster.
- I dag saknas det sociala engagemanget och närheten, säger Erik Rosén. Kanske är det dags för kvinnliga chefer i glasbruksvärlden. Kvinnor är kunniga nätverksbyggare.
Om framtiden i Glasriket siar han kort:
- Den konstnärliga profilen och bra formgivare är viktigast.
Det är formgivarnas sak att profilera bruken. Konstglas har alltid en marknad.
gunilla petri
gunilla.petri@barometern.se