• KOMMENTERA
•      

Foto: Sonja PalmOm det inte är min uppgift att vara medmänniska vems uppgift är det då, frågade Stefan Einhorn en fullsatt Kalmarsal.

Läkare lurade bokmalarna

Kalmar 2007-11-12 | Uppdaterad 2007-11-13

– Tro för all del inte att ni är dumma i huvudet, tröstade läkaren och författaren Stefan Einhorn när han för fjärde gången lockat publiken i Kalmarsalen att gissa fel i frågor om hur det kommer att gå för mänskligheten.
Ganska bra faktiskt, konstaterade han och plockade siffror om utsläpp som minskar, undernäringen som vi börjar komma till rätta med och miljöförstöringen som inte längre är så hemsk.
Men ett är vi fortfarande dåliga på - snällhet och medmänsklighet, två ämnen Stefan Einhorn ägnat sitt författarskap.
– Tänk på, sade han, att varje handling vi utför får konsekvenser för någon annan människa. Varje dag gör du hundratals val - du kan förhålla dig medmänskligt eller välja att inte vara en medmänniska.
Kanske kan man dra en parallell till författaren och tecknaren Pija Lindenbaums böcker för barn och vuxna. För vad handlar de om, om inte om en tillåtande medmänsklighet.
– Det är inte alltid så lätt att tvingas förlita sig på sin egen fantasi för brödfödan och inte särskilt lätt att alltid vara sin egen arbetsförmedling, erkände Pija Lindenbaum på tal om författandet. Hon slog igenom med Else-Marie och småpapporna, en, enligt henne, vid det här laget närmast sönderanalyserad bok. På Bokens afton bjöd hon på sagostund till ljusbilder.

Ingen roman
– Kenta och barbisarna är ju ingen roman. Så jag kan läsa hela boken för er. Det tar bara fem minuter. Sade denna rosade författare som i ett anlagstest fick der raka rådet - du kan bara bli en sak el- och tv-tekniker!
Att författa är inte bara att köpslå med sin fantasi. Det är också att fånga upp vardagliga händelser och att låta sig inspireras av möten med människor och platser. Maria Ernestam fann sina tre huvudpersoner i sin egen vardag. En mötte hon i tanken under en ensam semesterresa till Irland, en "skapade" hon under stunder på sitt älsklingskaffe i Stockholm. Nu är de huvudpersoner i hennes bok Kleopatras kam, en spänningsroman kring det oförutsedda.

Vänskap
Maria Ernestams författarskap handlar ofta om vänskap och kanske därmed också om medmänsklighet. Om vänskap som kan vara som en bh "nära hjärtat och stödjande när det behövs" eller som manlig vänskap " sällsynt och okomplicerad".
När Annika Borg, präst i Svenska kyrkan, förlorade sin pappa i cancer, föll hon rakt ut i ingenting.
– Jag var van vid döden, van vid sorgens uttryck. Helt plötsligt hade jag ingen yrkesroll, ingen kunskap att luta mig emot, berättade hon.
Hennes Inga fler dagar inom parentes är både en kärleksförklaring till pappan och tänkt att få läsaren att känna sig mindre ensam i sorgen.
– I den första delen skriver jag om det jag är i, det finns ingen distans. Det finns en risk i att skriva en bok som är så naken, men det kunde inte göras på något annat sätt.
Bokens andra del handlar mer om Annika Borgs erfarenheter som präst.
Hon har kommit fram till att allt prat om att bygga på sitt badrum, sin kropp, sin relation och sin självkänsla, kan vara stressande. Till och med i sorgen ska vi vara duktiga.

Motbilder
– Jag har jobbat mycket med motbilder, vi behöver inte vara så duktiga, vi behöver inte alltid fånga dagen.
En familj från Stockholm flyttar in i en gammal gård på norra Öland som stått obebodd i flera år. Man vet inte riktigt varför ingen velat bo där, men så börjar mystiska saker hända. Johan Theorin, författare till Skumtimmen, avslöjade under kvällen en del av handlingen i sin kommande bok, Nattfåk, som utspelar sig vintertid på Öland.
Hans plan är att skildra Öland genom de olika årstiderna i sammanlagt fyra böcker.
Han berättade också om de små grå män som hans morfars mamma såg som barn, en historia han fått berättad för sig som liten.

Fyra årstider
– Hon och hennes syster var inne i huset i Grönhögen. Plötsligt såg de en släde med små grå män som stannade till en kort stund för att sedan styra söderut, mot gravfälten nära Grönhögen, berättade författaren.
Om Johan Theorin räknar med fyra årstider, så finns det sju i Borgholmskocken Karin Franssons värld; vår, försommar, högsommar, sensommar, höst, december och vinter.
Publiken fick veta att hon precis lämnat pumpasoppans tid och just nu befinner sig mellan den fylligare, mogna hösten och den mjukare och varmare december.
– Det är en vandring från den gröna, bladigare tiden till kryddorna från tusen och en natt; kanel, kryddpeppar, ingefära. Till glöggen föreslår hon färska, varma fikon som man stoppat ner en bit kanel och en klick vinbärsgelé i och bakat, som en motvikt till de sötare pepparkakorna med ädelost.
Karin Fransson avslöjade också att vinterns kryddor är riktig afrodisiaka.
– Det är ett tips om man vill rädda äktenskapet, säger hon, halvt på skämt, halvt på allvar.

Bokens afton blev som vanligt en mångfacetterad upplevelse, ett möte med författare som generöst bjöd på bokliga tankar och skaparmöda. Kvällens presentatör Ulrika Knutson, Kalmarbördig journalist och driven krönikör, knöt samman de olika avsnitten med träffande och litterära kommentarer.

Maria Kanje
maria.kanje@barometern.se
Telefon: 0480-592 18

• KOMMENTERA
•