• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

"Jag ser möjligheter i allt"

Kalmar 2008-07-25 | Uppdaterad 2008-07-25

Foto: Paul Madej

Telefonen ringer ofta till Micael Rejbrand som här visar sin Citroën ID Brake från 1974.

Foto: Paul Madej

Så som i en spegel... Micael Rejbrand och hans Chrysler Windsor de Lux från 1955.

Foto: Paul Madej

Micael Rejbrand i sin Citroën ID Brake från 1974. I bakgrunden hans Chrysler Windsor de Lux från 1955.

Foto: Paul Madej

Chryslern Windsor de Lux från 1955 var i original svart, men omlackerad i Opelfärger när Micael köpte den.

Foto: Paul Madej

Micael Rejbrand har en modell av sin ultimata bilmodell Citroën Berline 11, "gangstercittran".

Foto: Paul Madej

Kalmar-Ölands Fordonshistoriker är en av de föreningar som Micael Rejbrand är engagerad i.

FAKTA

Med åren har du hunnit skaffa flera gamla bilar. Vilken är din favorit?
– Min ultimata bilmodell, den som länge var min dröm var "gangstercittran", den svarta bil som skurkarna hade i gamla franska filmer där gangsters hängde på bilarna med sina automatvapen och de drog alltid ifrån poliserna.
Drömmen blev verklig 1992 när Micael Rejbrand köpte sin Citroën Berline 11 från 1954.
Bilen är dock såld och i garaget finns nu i stället en sexcylindrig Citroën Berline 15; ett renoveringsobjekt från 1939 - den äldsta i Sverige.
Garaget har även plats för en Citroën ID Brake från 1974, en Chrysler Windsor de Lux från 1955 och en husvagn, SMW 10 från 1964.

Micael Rejbrand är mannen bakom somrarnas torsdagsträffarna för entusiastfordon på hamnplanen i Färjestaden, motorshowen Calmar Classic och Eriksöre bygata - ett lyckat tillskott under Skördefesten.
Han är eldsjälen i föreningen Kalmar-Ölands Fordonshistoriker.
Micael Rejbrand är kalmarit, men bor numera i Eriksöre med familjen. När vi kommer till det vackra, gamla huset vid bygatan vet vi direkt att vi kommit rätt; i trädgården står nämligen två veteranbilar framkörda.
Gillade du bilar redan som barn, undrar jag.
– Bilar? undrar Micael, och ser frågande ut.
Sedan förklarar han att det inte är bilintresse som fått honom att engagera sig i flera fordonsklubbar.
– Föreningar som behöver aktiveras är det som lockar mig, förklarar han.
Micael Rejbrand har alltid varit en eldsjäl. Det visade sig redan när han som tonåring spelade trummor i ett band.
Han blev - förstås - engagerad och började agera. Snart höll han i trådarna för olika rockfester.
Men han tröttnade på alla obeslutsamma musikmänniskor, säger han, och sökte något annat område för sin lust till engagemang.
– Det bara råkade bli en fordonsförening.
Micael Rejbrand hade köpte en Morris Minor, en grön från 1952, den runda modellen som kom före den så kallade hundkojan. Första offentliga utställningen han deltog i var Räpplinge Road Rebells jänketräff och han "stal showen", som han säger, genom att ha sin en månad gamla dotter på armen.
Nu ville han förstås engagera sig och blev medlem i Ölands motorklubb 1992, men kände sig inte riktigt hemma där - han varför ung. När han sedan stötte på Kalmar-Ölands fordonshistoriker, som förde en tynande tillvaro med endast 40 medlemmar, hade han något att arbeta för!
– Jag började snart röra runt i grytorna, säger han och skrattar. Nu har vi 500 medlemmar.
Sommaren 1993 ordnade han den första Hamnträffen i Färjestaden; en mötesplats för bilentusiaster som blivit mycket populär.
– Jag är faktiskt inte ordförande i föreningen, säger han, utan redaktör för vår medlemstidning. Jag brukar titulera mig som varandes "allmän påläggskalv och påsparkare"!
Fem år senare var det dags igen: då startade han Calmar Clasic Motor Show.
Det började med att Micael Rejbrand, som är snickare, arbetade med renoveringen av Villa Karlsro, vid västra infarten till Kalmar.
– Jag insåg direkt att en motorshow skulle passa där, berättar han. Bra läge, fin miljö och stora ytor.
Första året ställdes 150 fordon ut och det kom 3 000 besökare. Allt rullade på tills Micael Rejbrand inte orkade längre. Det var 2004.
– Jag var uppbränd, säger han. Veken var slut. Jag hade gjort för mycket själv med för lite stöd från andra medlemmar i Kalmar-Ölands fordonshistoriker.
Det blev inget Calmar Classic det året, med sommaren efter var det dags igen.
Sommaren 2008 kunde motorshowen fira 10-årsjubileum med 400 fordon och 8 000 besökare.
– Vi strävar inte efter att bli stora, det är inget mål i sig, förklarar han.
Sedan några år hålls Classic Car på vackra Christinelunds gård två mil söder om Kalmar.
– Grejen för oss är att skapa en show som alla deltagare är nöjda med. Vi gör det på vårt sätt utan anställd personal och utan stöd från kommunen.
Han jämför med Nostalgia festival i Ronneby som både har åretruntanställda och kommunala bidrag.
Varför drog du igång Calmar Classic?
– Lusten att göra något förstås! Jag ville sätta Kalmar på bilentusiasternas karta. Fram till 1998 var Kalmar en vit fläck.
Han berättar att det enda som fanns i regionen var märkesträffar för bland annat Corvette och Porsche i Borgholm, End of Summer Meet i Emmaboda med tonvikt på amerikanska bilar och sedan 2002 finns en motorshow, Nostalgia Festival, i Ronneby.
- Men vi var först!
Micaels tredje engagemang är i Skördefesten.
Hur blev du engagerad i den?
– Min mamma Ulla Rejbrand målar tavlor och vi kom på att hon kunde ställa ut här hos oss vid bygatan i Eriksöre.
Micael såg förstås fler möjligheter och snart var hela byn engagerad. Resten är historia - Eriksöre har blivit ett attraktivt inslag i Skördefesten. Givetvis finns ett skörderally med start i Eriksöre och gamla traktorer och bilar ställs ut längs bygatan; och gissa vem som kom med den idén?
Calmar Classic har knappt hunnit avslutas förrän Micael nu börjar ladda om batterierna för att dra i trådarna för nästa Skördefestfirande i Eriksöre.
Är man föreningsentusiast så är man!

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: