Håglös kamp mot gängen
När det från Storbritannien rapporteras om problem med ökande knivbrottslighet, verkar det närmast pittoreskt. I Sverige står inte enbart skjutningar utan i allt högre grad också sprängningar på de kriminellas repertoar. Hittillsvarande strategi från politikens och polisens sida har misslyckats. Helt klart behövs åtgärder som på ett radikalt sätt vänder spelet i statsmaktens favör.
En sådan åtgärd är att det införs en möjlighet till kronvittnen, brottslingar som vittnar i utbyte mot straffrihet. På ett område finns denna möjlighet faktiskt redan. Ett företag som är först med att anmäla en kartell som företaget deltagit i till Konkurrensverket kan helt slippa betala böter. ”Lämna kartellen och slipp böter”, lyder statens erbjudande på det området. Varför motsvarande skulle vara omöjligt för gängkriminella är svårt att se.
Dessvärre har den helt avgörande frågan om tillgång till vittnen kommit att förhalas av regeringen. När riksdagen röstade om kronvittnen och anonyma vittnen den 3 april, röstade regeringspartierna nej. Efter tillkännagivande från riksdagen ska en utredning tillsättas, men det verkar märkvärdigt svårt att komma till skott. Den 13 juni sa inrikesminister Mikael Damberg att utredningen skulle tillsättas inom några veckor. Den 18 juli sa justitieminister Morgan Johansson att beslut om utredningens uppdrag skulle fattas ”inom kort”. En månad senare har fortfarande inget hänt.
Det är beklagligt eftersom kampen mot gängkriminalitet därmed blir mindre intelligent än den skulle kunna vara. Den ensidiga betoningen på att med fler poliser och strängare straff ”bura in” gängkriminella är ett sisyfosarbete, lika hopplöst som att vänta ut att de kriminella har ihjäl varandra.
Skälen är två. Det första är att det finns personer bakom alla mord som aldrig döms. Enligt uppskattning från polisen i Stockholm är en majoritet av alla gängrelaterade mord resultat av anstiftan, det vill någon annans initiativ än mördarnas. Ändå är det ytterligt ovanligt att någon döms för anstiftan till mord.
Det andra är att gängkriminaliteten göds av hederskultur. ”I varje dödsskjutning så föds det nya mördare, det tillkommer ett tiotal personer som ansluter till konflikten och som vill hämnas eller som får press på sig att hämnas”, sa nyligen gruppchefen vid Järvapolisen i Stockholm Frida Nordlöf. ”Det kan ju vara helt ostraffade personer som får press på sig av aktörer i de här nätverken att hämnas. Då pratar vi om bröder som inte har förekommit i de här konfliktkartorna överhuvudtaget, som här helostraffade.”
Kronvittnessystem skulle kunna fungera som en möjlighet att träda ut ur denna våldsspiral. Men det är knappast tillräckligt. Ska gängkriminaliteten ”ryckas upp med rötterna”, som justitieministern har lovat, måste de kriminellas grepp över hela bostadsområden knäckas. En grundläggande åtgärd är att den som döms för ett brott med koppling till gängkriminalitet får hyreskontraktet där han bor uppsagt. ”Eftersom gängen bygger sin legitimitet runt det lokala bostadsområdet försvinner plattformen för kriminalitet om de tvingas flytta”, som integrationsstrategen Dan Gaversjö har skrivit.
Slutmålet bör inte sättas lägre än att samtliga ”utsatta områden” har avvecklats såsom utsatta. I grannlandet har regeringen satt målet: ett Danmark utan parallellsamhällen - inga ghetton år 2030. I Sverige anser regeringen det vara en stor framgång om ett enskilt område plockas bort från polisens lista. Så blir resultatet också en spretig och håglös politik där det blir svårt till och med att tillsätta en utredning.
