Nöje & Kultur

Grönhögens gamla klenod fångad på film

Nöje & Kultur Artikeln publicerades

Där ligger hon inne i Kalmar hamn, Sydfart från Grönhögen, Europas äldsta lastfartyg som fortfarande är i drift. "Kanske till och med världens äldsta. Jag har skickat in papper till Guinness Rekordbok men jag har inte fått något svar än. Det tar väl sin tid", säger Peter Hansson, skeppare tillsammans med sin pappa, Larry Hansson.

Vi kliver uppför landgången och blir lotsade in i byssan, eller mässen om man vill vara lite finare av sig. Men de båda skepparna verkar inte så noga med det. Larry Hansson har för länge sedan slagit ut skottet mellan befälsmässen och manskapets mäss, och gjort ett kombinerat tv-rum och "kök" ombord. Och skepparsysslan, den delar far och son jämställt på.
De har jobbat tillsammans
i 30 år på sin 127 år gamla, unika skuta.
Nu har filmaren Sten Alskans från Oskarshamn dokumenterat fartyget och livet ombord
i en film, som kanske också kommer att visas i tv framöver.

Trivsamt på ett lantligt vis
I byssan är det trivsamt på ett lite gammaldags, lantligt vis. Samma ljusgröna färg som
i bonnköken förr, med spetsgardiner för ventilerna och tavlor på väggarna. Mycket av trivseln är Gun-Britt Hanssons förtjänst, får vi veta. Hon är Peters mamma och Larrys fru nummer ett. Eller nummer två?
- Nummer ett, försäkrar Larry Hansson i filmen, när Gun-Britt antyder att Sydfart är fru nummer ett, medan hon själv får nöja sig med att vara fru nummer två.
- Frugan får vi lov att berömma, säger Larry Hansson. Hon var med länge på sjön och redan på första skutan jag hade. Hon var hemma och födde tösen, men redan våren därpå var både hon och tösen med igen.

Gammal men stark
Sydfart är Larry Hanssons fjärde båt.
- Jag köpte den 1977, och det har jag aldrig ångrat. Hon är gammal, men stark. Vi har kört 25 tons blocksten från Åhus och nyligen sandsten från Gotland med henne.
- När vi fick henne var allt omodernt och strömmen var dålig. Rätt som det var blev det svart i hela båten och man fick treva sig fram. Nu har vi både tv och video, vi fick faktiskt beröm av fartygsinspektionen.
Det märks att far och son är stolta över sin skuta, som är ovanligt grovt byggd med en halvtums naglar, det vill säga nitar, och ett 13,5 mm tjockt skrov längst ner, där det är som tjockast. 8 mm är det vanliga på fartyg numera.
De berättar om den gången en mus hade gnagt ett rätt stort hål i botten på skrovet.
Men det var inga problem.
- Pappa har lärt mig ett bra knep om hur man lagar läckor, säger Peter Hansson.
Man tar en stor fet fläskbit, fläskabitar har man ju alltid i frysen, sticker ner den i hålet och spänner fast den med träbitar.
- Sen kan den sitta tills det luktar lik. Jag körde ett halvår med fläskabiten, försäkrar Larry Hansson.

Prydligt maskinrum
Det är kanske lite svårt att föreställa sig det när de berättar om fläskbitarna, men Sydfart är en högst välskött skuta. Till och med i maskinrummet ser rent och prydligt ut. Mycket av inredningen har bibehållits genom åren även om Larry Hansson lagt ner otaliga arbetstimmar på att rusta upp och modernisera både mäss och hytter. De har också fått bidrag från Riksantikvarieämbetet för att hålla båten i skick.
Kaffebordet står dukat
i byssan. Det känns lite högtidligt att sitta där tillsammans med filmaren och de båda skepparna, som båda är mycket nöjda med filmen.
- En jävla bra film, säger Larry Hansson, som inte verkar vara den som tar till överord i onödan.

"Vi är rädda om henne"
Men det märks att han tycker det är roligt - och på tiden - att gamla Sydfart blir uppmärksammad.
- Vi är rädda om henne. Hon är en klenod.
Filmaren Sten Alskans håller med.
- Det är väldigt roligt att få uppmärksamma den här pärlan.
- Bara du inte skildrar livet ombord i ett rosa skimmer, var villkoret från Peter Hansson, när han gav sitt tillstånd.
Filmen är 28 minuter lång, filmad förra sommaren, på uppdrag av Riksantikvarieämbetet, och redigerad i vår.
- Jag har försökt blanda allvar och humor. Jag gillar att göra det i mina filmer, säger Sten Alskans.

Månghundraårig tradition
Sydfart ingår i en månghundraårig tradition av kustnära fartyg i de inre farvattnen i Östersjön, får vi veta i filmen. Livet ombord ger också en bild av gammalt hederligt sjömansskap.
Larry Hansson har varit på sjön i över sextio år, sedan han var sexton. Peter Hansson var också sexton, när han började på heltid på pappas båt.
- Dagen efter jag hade gått ut nian tog jag tåget till Stockholm och gick ombord. Jag har alltid sett det som naturligt att jag skulle jobba här, säger han.
Redan som pojk packade han sin lilla väska vartenda sommarlov för att följa med pappa på båten.
- Jag tyckte han skulle vara hemma på lovet och bada och ha kul med kompisarna. Men då sa han: Vill du inte ha mig med på båten? berättar Larry Hansson.

"Man rår sig själv"
I filmen förklarar Peter varför han trivs så bra på sjön.
- Det här byter man inte mot något. Man rår sig själv. Men det är inget sju till 16-jobb, måndag till fredag. De som går till sjöss
i dag har ingen aning om vad det innebär. Det är mycket arbete.
Larry Hansson är 77 år men har trots det inga planer på att pensionera sig.
- Så länge jag är frisk och kry håller jag på. Det är inte lätt att komma ifrån det, när man har börjat.
Med vid kaffebordet sitter också Pontus Benjaminsson, som jobbar ombord.
- En blivande matros. Han är duktig, han hade aldrig målat förut, nu har han gjort ett jättebra jobb, berömmer Peter Hansson.
Vi lämnar dem, de har jobb att göra, fören måste målas inför turen till Rone hamn på Gotland där de ska lasta raps till margarinfabriken i Karlshamn.